KERSTIN KEMLÉNs blogg

om bl a HHBB-huvudlag, beteendestörningar hos travhäst, balansera hovkapsel till kötthoven inuti

  

BEDUIN-huvudlags - BLOGG

Startpunkten till detta är en maillista med personer som är intresserade av mina tankar kring ett beduinhuvudlag som professor emeritus Robert Cook, USA,  fick av en beduin som tack för att han undersökte munnen på hans häst. Cook hade huvudlaget hängades på vägggen som prydnad eftersom han trodde att det var någon form av uppvisningsgrimma.

Cook kom i kontakt med Fridtjof Hanson, Nya Zeeland, som använde CBB - Cook's BitlessBridle - och deras samtal slutade med att Cook gav Hanson beduinhuvudlaget så att Hanson kunde testa det och göra jämförelser med hur CBB-huvudlaget fungerade. Hanson fann att beduinhuvudlaget var mer distinkt och att ytterst små rörelser i tygeln påverkade hästen.

Cook kopplade in mig i diskussionen för att få min feedback på Hansons erfarenheter i relation till HHBB-huvudlaget. Och på den vägen är det. Fridtjof Hanson gjorde ett beduinhuvudlag åt mig som han uppdaterade med viktade tyglar - och jag testade. Och blev förvånad över att hästar svängde av att jag bara höll löst hängande tygel mellan tumme och pekfinger och skruvade den ett kvarts varv åt det håll jag ville...

Så Hanson och jag bestämde att vi testar köra in häst på beduinhuvudlaget - men då blev det betydligt svårare.

/Kerstin

Felixgrimma- fin att köra med

Man ska inte gorma till det eller göra saker svårare än vad de är.

Ockhams  Razor - börja med en enkel lösning, räcker inte den så lägg till något passande. Ett bra koncept som gör att man inte överarbetar det man ska göra.

Vi hästfolk har garanterat INTE följt det konceptet de senaste årtusendet. Vi har under tusentals år gjort precis tvärtom när det gäller hästar och hur man ska styra och "kontrollera" dem.

 

Se på detta ... bettbeläte!

Om du har följt min blogg så vet du att en häst som har det här i munnen är GARANTERAT SVÅRRIDEN på grund av smärtan som bettet orsakar. Och det här är själva paradoxen - vi sätter "skarpare" bett för att hästarna är besvärliga (för att det "mildare" bettet tar ont...

Ålderdomligt bett, Cook, Metal in The Mouth

 

Tänk om häststackarn fått använda den här Felix-grimman istället?

 

Felixgrimman vänlig mot hästen

Det är ju snart ett år sedan jag fick Felix-grimman från Nya Zeeland. Inledningsvis red jag med den och sedan har jag kört.

De vanliga tömmarna (av både läder och Beta) har jag ersatt med tunna smala nylonband som ger mig en eftergift som fått hästen att häpna. Tömmarna (13 meter) väger ju inte ens hälften och de glider så nätt över rumpan när man ger efter på handen. Använder tunna läderhandskar för att få grepp.

Värna hästen!!

Testat Felix Bridle

 

felix bridle

Felix Bridle är alltså en repgrimma med ett nylonband under hakan i vars ändor tömmen fästs. Konceptet är avsett för körning.

Felix Bridle med töm

Blå remmen blir alltså en "hakrem"  som kan löpa fritt i sidlled mellan karbinhakarna som sitter i repgrimmans nosrem. Rörelsen i sidled  tar stopp när blåremmens ring möter karbinhaken. Tömmen gör att nosrem i kombination med den blå hakremmen dras åt runt hela nosen.

eftergift automatiskt när hästen tuggar

"Hakremmen" ger efter och löper genom karbinen om hästen gapar. Eftergiften funkar alltså för hästen förutsatt att tömmen är lätt och människan inte belastar tömmen. Lägg märke till att repgrimmans del ovan nosryggen inte ser ut att trycka mot nosrygg - blå remmen löper lätt genom karbinens ögla.

 

Fridtjof Hanson gav mig förhållningsorder kring flera detaljer

fridtjofs instruktion

  • repgrimmans knut  - jag har aldrig använt repgrimma så den jag knutit var fel
  • tömkör med sadel och låta tömmen löpa genom hängande stigbyglar - när jag kör ska ju tömmarna passera över däckeln, inte utmed hästens sidor, så jag gjorde på mitt vis
  • tömmarna skulle vara av nylonrep/band för att vara så lätta som möjligt och inte tynga  -  hade inga nylonrep hemma så det blev tunna lädertömmar istället
  • tömmarna/nylonrepen skulle vara 13 meter - mina lädertömmar var inte avsedda för att användas när man kör ved med långkälke.
  • hästen behöver vänja sig vid konceptet - jag har all tid i världen så det är inget problem.
  • eftergiften ska vara omedelbar - timing är A och O och även tömmens tyngd påverkar eftergiften

 

Min test såg ut så här:

  • travsele - en vanlig remsele
  • lädertömmar -  smala och tunnna, med vanligt spänne 
  • tömlängd  - ca 7 - 8 meter trodde jag men mätning visade att de var ...11 meter, snacka om felbedömning.
  • tömmen fick löpa genom skalmöglorna respektive tömringarna
  • eftergiftens timing - kan påverkas negativt av att läder ska glida mot läder och av lädertömmens vikt
  • longeringsvolt - började där, tömkörd i trav på volt, serpentiner, vända genom volten etc
  • skogsväg och skogsdunge

 

Travsele med tömmen löpande genom skalmöglor

Först satte jag alltså tömmen genom skalmöglorna. Blå remmen i relation till repgrimman fungerade fint och repgrimman låg stilla på nosryggen och gled inte i sidled.

Försökte låta tömmen vara enda vikten, höll inte i hästen utan höll bara i tömmen. Inga problem att styra, göra halt, backa, öka och minska steglängden etc. Funkade fint. Försökte se hur tömtag och eftergift påverkade nosområdet. Min känsla  - av hästens beteende att döma - är att det här är ett ganska distinkt verktyg. Två tunna remmar över nosryggen känns om människan väljer att hugga tag.

Tömkörde även en vända i terrängen i omgivningen och på ett ställe är det översvämning och vattnet forsar på rätt bra och det har bildats ett större hål i vägen. Där blev det lite tittande hit och blåsande dit men inga som helst problem att ha tag i en häst som "tänkt ta en annan väg".

 

Travsele med tömmen löpande genom tömringarna

Eftersom jag ska köra med sele - inte med sadel - så ville jag ju se hur det funkade när tömmarna fick en annan riktning från blå remmen/huvudet - från nästan horisontellt läge genom skalmöglorna till snett uppåt till tömringen på däckeln. 

Jag upptäckte ingen större skillnad. Det funkade lika bra. Jag provocerade hästen lite mera vid översvämningsavsnittet men då visste hon ju vad det var men några hastiga fotrörelser blev det väl där underlaget inte var stabilt. Inga problem att hantera.

 

Slutsats

Felix Bridle funkade vid denna första test på denna häst.

 

(Jag testade även med blå remmen över nosen - vilket påminner om Monty Roberts Dually- halter - vilket fungerade på  longeringsvolten men ute i terrängen - där det blev lite rattande hit och dit - for blåremmen också hit och dit över nosen och även upp över nösryggen. När jag berättade att jag testat  detta trodde Fridtjof nog att jag hade mer än blåa remmen lös... hästen var ju klok i alla fall)

påminner om Dually

The Felix Bridle har kommit från Nya Zeeland

Beduinhuvudlaget som Fridtjof Hanson, Nya Zeeland, tillverkade åt mig hade alltså för långa svarstider om man skulle köra. Det du gör med fingertoppen när du använder tygeln uppfattas på ett annat vis om tygeln blir 3 meter längre...Vare sig Fridtjof eller jag var nöjda med hur beduinhuvudlaget funkade med tömmar.

Så hörde Fridtjof av sig efter att ha funnit det perfekta körhuvudlaget utifrån hans perspektiv. Det såg ut så här och han påpekade att man inte skulle förledas av den minimala designen:

Felix bridle

Va?!  Min första tanke när jag såg repgrimman var hur ska den kunna ligga på plats om jag svänger? Den måste ju hamna i "obalans"!?

 

Balanserat huvudlag är viktigt

Jag hade ju redan lärt mig hur ett "balanserat huvudlag"  fungerade - att tyngden av nosremmen skulle vara sådan att den alltid låg i balans över nosryggen och att det var förklaringen till att beduinhuvudlaget aldrig gled i sidled trots att pannband saknades och "käkremmen" inte var hårt knuten. Men det var inte hela hemligheten.

beduinhuvudlag med lösa band som ligger i balans på huvudet

 

Titta på beduinhuvudlaget - kedjan som vilar över nosrygg går ihop först nere vid ledtygeln. Kedjan sitter inte åt någon stans utan är alltså "jättestor" och vikten är alltså i balans vilket leder till att tyngdpunkten/lodet/ledtygelns  fästpunkt är själva balansen som hästen och tygeltagen förhåller sig till. På bilden är det bara en tygel men rider du använder du två tyglar fästa vid samma punkt som ovan.

 

Balanserat huvudlag främjar proprioception

Försök förstå vad jag försöker förklara här för det är viktigt för er som är intresserade av kopplingen mellan tygeltag, huvudhållning, hästens rörelsemönster och hur hästen upprätthåller kroppsbalans trots att folk sitter på eller att den drar en vagn.

När hästen får möjligheten att - utan störning - balansera ryttarens och sina egna rörelser till att bli en enhet (som en kentaur) som har koll på ben och kroppsbalans - kommer avklivna skor och behov av benskydd att försvinna. Hästen vet vars den har benen och den känner också om en fluga landat på axeln på ryttaren.

 

 

Subtila tygelrörelser lika tydliga som flugor som landar

Om man rullar/vrider tygeln ett kvarts varv mellan fingertopparna, så fortplantas länkens vridning vidare till länkarna på beduinhuvudlagets "nosrem". Länkarnas vridrörelse är ytterst liten och när fingertopparna släpper taget kommer vridningen i länken att fortplanta sig tillbaka till ursprungsläget.

Det här handlar om ytterst små rörelser i relation till "försiktiga tygeltag" till ett bett i munnen på en häst med löst dragen nosrem. Beduinhuvudlagets signaler är blott förnimmelser - inget mätbart tygeltryck som hästen ska förhålla sig till.

För hästen blir det en ytterst liten rörelse som fortplantar sig utmed kedjan upp över nosrygg. Blir som när en fluga lyfter på ena frambenet för att klia sig på antennen. Hästen känner flugans rörelser - och hästen känner också när flugan kliat klart och står på alla sex benen igen. Precis så fungerar beeduinhuvudlaget.

 

Köra - som att leka viskningsleken

Men problemet är alltså att ju längre bort den lilla subtila vridningen på tömmen görs - desto mer förvanskas denna pyttelilla förnimmelse. När den till slut når fram till kedjan för vidare kommunikation upp över hästens hud så är det inte längre flugan som kliar på antenner... Den har övergått till en rörelse i hårstråna på rumpan där tömmen ligger.

- Qué? säger hästen, Va vill du?

Det blir som den där viskningsleken då någon viskar nåt i örat på sin granne som viskar det vidare och ju fler som viskar det vidare desto mer förändras det och i ett visst läge övergår viskningens innebörd till att bli nåt helt annat som den förste viskaren inte heller känner igen. Så, kontentan blev att beduinhuvudlag går att "viska med" när man rider men viskningarna når inte fram när man kör.

 

The Felix  Bridle

Fridtjof berättade att körhuvudlaget var skapat av "Taranaki Back Country farmer" Felix Hungar.  Vid en första anblick slås man ju av enkelheten, sen tänker man på hur "huvudlagets balans" ska kunna upprätthållas...

Fridtjof föreslog att jag skulle tömköra först för att låta hästen lära sig förstå de nya signalerna vid körning. Jag följer naturligtvis hans råd som även inkluderar hur "körnosremmen" ska vara justerad i relation till hästens mungipa. Även typer av material till tömmar.

 

 

Monty Roberts Dually halter

Och sedan slås jag av att Felix Bridle faktiskt påminner om Monty Roberts Dually halter:

 

Monty Roberts Dually halter

 Jag har en sådan sedan tidigare men har ej använt den till körning. Duallygrimman är betydligt kraftigare och små rörelser 3 meter längre bort ger nog höga "viskningar" över nosryggen. Dually halter är flera gånger tyngre än Felix Bridle och  "körnosrems"-delen kan nog uppfattas "vassare" av hästen än motsvarande platta nylonband som finns på Felix Bridle.

Å andra sidan så är vare sig Dually halter eller beduinhuvudlaget designade för körning så dylika jämförelser är därför inte rättvisa.

Jag återkommer efter tömkörning med Felix Bridle - avsett för körning.

/Kerstin

 

 

 

Beduinhuvudlag till körning?

De ytterst små subtila rörelserna som behövdes i hand och fingrar för att hästen skulle reagera på beduinhuvudlagets rörelse på huvudet, funkar inte på samma vis då sele och töm används. Beduinhuvudlagets styrka visas under ridning.

 

Långa svarstider - åt båda håll

Jag testade att tömköra men även den mest snabbtänkta häst blev trögfattad vilket även Hanson uppplevde. Vi diskuterade hur tömmar skulle kunna utformas så de gav direkt eftergift 3 meter längre fram.....

Problemet med tömmar är att det blir en tidsfördröjning mellan handens eftergift och hästens upplevelse av att något förändras. Feedbacken blir fördröjd - i båda riktningarna.

Tömmen får ingen ögonblicklig naturlig eftergift i sin slutände på grund av sin längd och det motstånd och den friktion som tömmen möter på vägen från hand till huvudlag och vice versa.

 

Olika eftergift från tygel respektive töm

Tömmen agerar helt annorlunda i jämförelse med en viktad tygel vilket hästen märker. Tömmen möter motstånd i tömringar och när den ska glida medhårs/mothårs över bakdelens hud och tömmen gör därför att finessen med beduinhuvudlagets subtila kommunikation med hästen går förlorad.

 

Olika tömmaterial löser ej problemet

Fridtjof Hanson testade därför olika typer av tömmaterial  för att råda bot på problemet men fann inget som gjorde att den ridna upplevelsen av beduinhuvudlaget uppnåddes när man körde. Det var svårt, mycket svårt, att göra tömmar lika ”snabbtänkta” som ett par viktade tyglar.  

 

Beduinhuvudlag för ridning - körning då?!

Så, då ändrades planen till att försöka identifiera ett huvudlag vars design och funktion liknade beduinhuvudlaget men att det var avsett för körning. Och Fridtjof Hanson fann en äldre variant av ett bettlöst ”körhuvudlag” som enligt honom funkade alldeles förträfflig och till huvudlaget använder han tunna nylonlinor som tömmar. Hästen han testat och testar huvudlagen på är en ängslig lättstressad arab som han avser att köra lättare fyrhjulsvagn med. Och han tycker "körhuvudlaget" är alldeles förträffligt.

 

"Körhuvudlag" på väg från Nya Zeeland!

”Körhuvudlaget” är enkelt utformat och Hanson har gjort ett åt mig som nu är på väg med posten. Jag ska testa körhuvudlaget på en varmblodstravare som jag kör in på nytt med avsikt att använda till lättare skogsarbete.

Hästen är inkörd på traditionellt vis med bett, tränad med bett, tränad med HHBB-huvudlag med bett och därefter HHBB utan bett. Även testriden med beduinhuvudlaget. Trevlig snabbtänkt häst med en del egna åsikter och kräver rutin hos den som håller i tömmen. Ingen jag släpper ut med gubben i vagnen om jag så säger.  

/Kerstin