Beduinhuvudlaget som Fridtjof Hanson, Nya Zeeland, tillverkade åt mig hade alltså för långa svarstider om man skulle köra. Det du gör med fingertoppen när du använder tygeln uppfattas på ett annat vis om tygeln blir 3 meter längre...Vare sig Fridtjof eller jag var nöjda med hur beduinhuvudlaget funkade med tömmar.
Så hörde Fridtjof av sig efter att ha funnit det perfekta körhuvudlaget utifrån hans perspektiv. Det såg ut så här och han påpekade att man inte skulle förledas av den minimala designen:
Va?! Min första tanke när jag såg repgrimman var hur ska den kunna ligga på plats om jag svänger? Den måste ju hamna i "obalans"!?
Balanserat huvudlag är viktigt
Jag hade ju redan lärt mig hur ett "balanserat huvudlag" fungerade - att tyngden av nosremmen skulle vara sådan att den alltid låg i balans över nosryggen och att det var förklaringen till att beduinhuvudlaget aldrig gled i sidled trots att pannband saknades och "käkremmen" inte var hårt knuten. Men det var inte hela hemligheten.
Titta på beduinhuvudlaget - kedjan som vilar över nosrygg går ihop först nere vid ledtygeln. Kedjan sitter inte åt någon stans utan är alltså "jättestor" och vikten är alltså i balans vilket leder till att tyngdpunkten/lodet/ledtygelns fästpunkt är själva balansen som hästen och tygeltagen förhåller sig till. På bilden är det bara en tygel men rider du använder du två tyglar fästa vid samma punkt som ovan.
Balanserat huvudlag främjar proprioception
Försök förstå vad jag försöker förklara här för det är viktigt för er som är intresserade av kopplingen mellan tygeltag, huvudhållning, hästens rörelsemönster och hur hästen upprätthåller kroppsbalans trots att folk sitter på eller att den drar en vagn.
När hästen får möjligheten att - utan störning - balansera ryttarens och sina egna rörelser till att bli en enhet (som en kentaur) som har koll på ben och kroppsbalans - kommer avklivna skor och behov av benskydd att försvinna. Hästen vet vars den har benen och den känner också om en fluga landat på axeln på ryttaren.
Subtila tygelrörelser lika tydliga som flugor som landar
Om man rullar/vrider tygeln ett kvarts varv mellan fingertopparna, så fortplantas länkens vridning vidare till länkarna på beduinhuvudlagets "nosrem". Länkarnas vridrörelse är ytterst liten och när fingertopparna släpper taget kommer vridningen i länken att fortplanta sig tillbaka till ursprungsläget.
Det här handlar om ytterst små rörelser i relation till "försiktiga tygeltag" till ett bett i munnen på en häst med löst dragen nosrem. Beduinhuvudlagets signaler är blott förnimmelser - inget mätbart tygeltryck som hästen ska förhålla sig till.
För hästen blir det en ytterst liten rörelse som fortplantar sig utmed kedjan upp över nosrygg. Blir som när en fluga lyfter på ena frambenet för att klia sig på antennen. Hästen känner flugans rörelser - och hästen känner också när flugan kliat klart och står på alla sex benen igen. Precis så fungerar beeduinhuvudlaget.
Köra - som att leka viskningsleken
Men problemet är alltså att ju längre bort den lilla subtila vridningen på tömmen görs - desto mer förvanskas denna pyttelilla förnimmelse. När den till slut når fram till kedjan för vidare kommunikation upp över hästens hud så är det inte längre flugan som kliar på antenner... Den har övergått till en rörelse i hårstråna på rumpan där tömmen ligger.
- Qué? säger hästen, Va vill du?
Det blir som den där viskningsleken då någon viskar nåt i örat på sin granne som viskar det vidare och ju fler som viskar det vidare desto mer förändras det och i ett visst läge övergår viskningens innebörd till att bli nåt helt annat som den förste viskaren inte heller känner igen. Så, kontentan blev att beduinhuvudlag går att "viska med" när man rider men viskningarna når inte fram när man kör.
The Felix Bridle
Fridtjof berättade att körhuvudlaget var skapat av "Taranaki Back Country farmer" Felix Hungar. Vid en första anblick slås man ju av enkelheten, sen tänker man på hur "huvudlagets balans" ska kunna upprätthållas...
Fridtjof föreslog att jag skulle tömköra först för att låta hästen lära sig förstå de nya signalerna vid körning. Jag följer naturligtvis hans råd som även inkluderar hur "körnosremmen" ska vara justerad i relation till hästens mungipa. Även typer av material till tömmar.
Monty Roberts Dually halter
Och sedan slås jag av att Felix Bridle faktiskt påminner om Monty Roberts Dually halter:
Jag har en sådan sedan tidigare men har ej använt den till körning. Duallygrimman är betydligt kraftigare och små rörelser 3 meter längre bort ger nog höga "viskningar" över nosryggen. Dually halter är flera gånger tyngre än Felix Bridle och "körnosrems"-delen kan nog uppfattas "vassare" av hästen än motsvarande platta nylonband som finns på Felix Bridle.
Å andra sidan så är vare sig Dually halter eller beduinhuvudlaget designade för körning så dylika jämförelser är därför inte rättvisa.
Jag återkommer efter tömkörning med Felix Bridle - avsett för körning.
/Kerstin