Felix Bridle är alltså en repgrimma med ett nylonband under hakan i vars ändor tömmen fästs. Konceptet är avsett för körning.
Blå remmen blir alltså en "hakrem" som kan löpa fritt i sidlled mellan karbinhakarna som sitter i repgrimmans nosrem. Rörelsen i sidled tar stopp när blåremmens ring möter karbinhaken. Tömmen gör att nosrem i kombination med den blå hakremmen dras åt runt hela nosen.
"Hakremmen" ger efter och löper genom karbinen om hästen gapar. Eftergiften funkar alltså för hästen förutsatt att tömmen är lätt och människan inte belastar tömmen. Lägg märke till att repgrimmans del ovan nosryggen inte ser ut att trycka mot nosrygg - blå remmen löper lätt genom karbinens ögla.
Fridtjof Hanson gav mig förhållningsorder kring flera detaljer
- repgrimmans knut - jag har aldrig använt repgrimma så den jag knutit var fel
- tömkör med sadel och låta tömmen löpa genom hängande stigbyglar - när jag kör ska ju tömmarna passera över däckeln, inte utmed hästens sidor, så jag gjorde på mitt vis
- tömmarna skulle vara av nylonrep/band för att vara så lätta som möjligt och inte tynga - hade inga nylonrep hemma så det blev tunna lädertömmar istället
- tömmarna/nylonrepen skulle vara 13 meter - mina lädertömmar var inte avsedda för att användas när man kör ved med långkälke.
- hästen behöver vänja sig vid konceptet - jag har all tid i världen så det är inget problem.
- eftergiften ska vara omedelbar - timing är A och O och även tömmens tyngd påverkar eftergiften
Min test såg ut så här:
- travsele - en vanlig remsele
- lädertömmar - smala och tunnna, med vanligt spänne
- tömlängd - ca 7 - 8 meter trodde jag men mätning visade att de var ...11 meter, snacka om felbedömning.
- tömmen fick löpa genom skalmöglorna respektive tömringarna
- eftergiftens timing - kan påverkas negativt av att läder ska glida mot läder och av lädertömmens vikt
- longeringsvolt - började där, tömkörd i trav på volt, serpentiner, vända genom volten etc
- skogsväg och skogsdunge
Travsele med tömmen löpande genom skalmöglor
Först satte jag alltså tömmen genom skalmöglorna. Blå remmen i relation till repgrimman fungerade fint och repgrimman låg stilla på nosryggen och gled inte i sidled.
Försökte låta tömmen vara enda vikten, höll inte i hästen utan höll bara i tömmen. Inga problem att styra, göra halt, backa, öka och minska steglängden etc. Funkade fint. Försökte se hur tömtag och eftergift påverkade nosområdet. Min känsla - av hästens beteende att döma - är att det här är ett ganska distinkt verktyg. Två tunna remmar över nosryggen känns om människan väljer att hugga tag.
Tömkörde även en vända i terrängen i omgivningen och på ett ställe är det översvämning och vattnet forsar på rätt bra och det har bildats ett större hål i vägen. Där blev det lite tittande hit och blåsande dit men inga som helst problem att ha tag i en häst som "tänkt ta en annan väg".
Travsele med tömmen löpande genom tömringarna
Eftersom jag ska köra med sele - inte med sadel - så ville jag ju se hur det funkade när tömmarna fick en annan riktning från blå remmen/huvudet - från nästan horisontellt läge genom skalmöglorna till snett uppåt till tömringen på däckeln.
Jag upptäckte ingen större skillnad. Det funkade lika bra. Jag provocerade hästen lite mera vid översvämningsavsnittet men då visste hon ju vad det var men några hastiga fotrörelser blev det väl där underlaget inte var stabilt. Inga problem att hantera.
Slutsats
Felix Bridle funkade vid denna första test på denna häst.
(Jag testade även med blå remmen över nosen - vilket påminner om Monty Roberts Dually- halter - vilket fungerade på longeringsvolten men ute i terrängen - där det blev lite rattande hit och dit - for blåremmen också hit och dit över nosen och även upp över nösryggen. När jag berättade att jag testat detta trodde Fridtjof nog att jag hade mer än blåa remmen lös... hästen var ju klok i alla fall)
