Hade du en snabb häst förr i tiden, innan bilarna fanns, då var du en riktig karl! Hästen var nämligen snabbhetssymbolen inom västvärldens kommunikationssystem.

En häst var alltså en STATUSSYMBOL som ofta fanns tillsammans med husbonden på bilder av hemmanet eller gården. Hästen var inte en ko utan hade helt andra värden i form av vad den tillförde och representerade för familjen och husbonden. En bra timmerhäst stod framför timmerkuskarna i upplägget i skogen. Bra parhästar fick vara med på fotot från plojningen. Finaste vagnen kunde tas fram och herre och fru fotograferas uppe i vagnen med nyborstad häst förspänd.

Hästar har alltid varit starkt förknippade med sina ägare. och så är det nog idag också. Vi blir fotograferad i vinnarcirkeln ståendes vid hästen. Fotona säljs och fotofirmor slåss om att få sälja bästa vinnartavlan.

När bilen kom fotograferades husbonden med sin bil. Före bilens tid var hästen ett tecken på välstånd. Att hästen var en familjemdlem framgår av att hela familjer målades av tillsammans med familjens häst.

Hästar - speciellt ridhästar - var förknippade med idel ädel adel. Skolade ryttare hörde till överklassen. Om en vanlig dödlig ägde en vacker och välvårdad - och rask och livlig - häst så doftade det lite välstånd. Om personen dessutom red omkring på undret - ja då var det nog att personen i fråga betraktades som något lite mer märkvärdig.

En bondgrabb blev ingen riktig karl förrän han lärt sig köra häst. Hästkarlar - ja det hette alltid en riktig hästkarl.

Lite längre fram i tiden ballar hela skiten ur för då ska helt plötsligt halvnakna kvinnor gränsla livliga hingstar och barbacka skritta mot solnedgången med kallstyva bröstvårtor och garanterat både bh- och troslösa. Men då är vi inne på något helt annat...

LÄSTIPS!

Kolla gärna avsnittet Hästen i samhället i Vägen till vinnarcirkeln - Sara Berglund 2006