- Jag är rena fyndet! Ett fysiskt praktexemplar och ett mentalt under!

Ungefär så där lät gubben min på den tiden han körde reklamfilm (- om sig själv!) , lekte med musklerna i överarmarna och såg ut som om han hade skräp i ena ögat hela tiden.

Igår när jag gick ner  pannrummet så tänkte jag på hur det egentligen förhölls sig mellan det han påstod för 20 år sedan och hur han egentligen är.

Så här var det;

En vedpanna håller i snitt 22 år enligt statistiken. Vår panna är 27 år och på lördag upptäckte gubben att den hade pyspunka. Lördag och söndag var han fullt sysselsatt med att försöka fixa läckaget så att vi skulle kunna byta panna till våren då vi har utetemperaturen med oss.

Så kommer jag in i pannrummet och ser gubben stå på knä framför vedpannan med överkroppen inknövlad i pannan. Ser hur han försöker löda eller svetsa eller vad han nu gör.

Å tanken slår mig då - jodå, boxarnäsan sitter förvisso på trekvarten men han har alltid kvar energi för att skapa, utveckla eller laga grejor. Och det spelar liksom ingen roll vad det är för grejor - han kan fixa allt. Så nog stämde den gamla reklamfilmen!

Trots klokt bistånd från grannen Ante - gubbens "reservbrorsa"  - så gick det inte att lösa denna gång. Så resten av kvällen fixade gubben fram alternativa värmekällor för hela huset, sökte pannor på nätet och förberedde beslut.

Så, i morse drog han till Norrbottensteatern för att jobba som rekvisitör och scenmästare tillsammans med Staffan "Vilse i pannkakan" Westerberg. Och på rasterna ska ha fixa en ny panna till huset.

Tja, vad ska man säga?! Han var nog ett fynd, eller va?