Jag och Bucklan analyserar gårdagens starter i Skellefteå. Kommer in på hur man tänker när man betäcker, om hur stamtavlor ser ut i dag och hur tänket gick på den tiden vi båda var både unga och vackra.

Bucklan tar till orda:

Det kom in en The Prophetmärr i träning. Hon var knepig, stod bara på bakbenen i kättingarna på stallgången. Sa man nåt åt henne så pissade hon som svar. Efter ett tag så fick hästägaren veta läget - märrn var inget att satsa träningspengar på. Ägaren kontrade med att säga:

- Då betäcker jag. Vad är det för hingst som står ute hos Pangen (hingststationen som låg på köravstånd från banan) nu?

Han fick svaret. Jag höll på att sela ut en annan häst och då vände han sig till mig och sa:

- Du, kan du ta henne på släp och lämna henne hos Pangen?

Och ut for jag med den där märrn på släp. Halvvägs framme hos pangen fick hon ett spel. For baklänges i grimskaftet, pissade och tjöt. Det slutade med att hon drog mig ur vagnen. Och där åkte jag på ändan med en häst med vagn i ena handen och den där märrn i grimskaft i den andra. Som tur var dök Söderström upp, (en travhästtränande bonde med sommarladugård efter vägen mot Pangen). Han såg ju vad som hände:

- Vill du ha hjälp med nåt, sa han snällt. Vad ska jag göra?

- Vad jag vill ha hjälp med?, stönade jag, Skjut den här! sa jag och nickade mot knäppmärrn.

 Bucklan minns inte vad märrn hette, inte heller om hon fick några avkommor men som tur är så är det få idag som betäcker sina ston efter den där avelslogiken...