Jag vill ha en häst som är kaxig, självständig, stark och snabb. Och nu när jag har det så blir det problem att hantera explosiviteten...

Trav är nu inte lätt - trots allt som stakettränare vräker ur sig. Världen är inte så enkel. Men det är ju hela tjusningen med att hålla på men hästar och trav.

Första starterna sprang Örjan och bromsade. Ville inte gå in i ryggar. Passade sina ben, hoppade åt sidan om det blev nära. Nu är det löst.

Så gällde det att hitta rätt på fötterna för denna överrörliga häst som dessutom är extrem linjegångare. Nå, nu sitter skorna på plats.

Så var han "stänkbekväm" - blundade och skyddade ögonen och ville inte gå in i ryggar. Fick köras in i rygg och sprang ibland och slog upp skallen när han hamnade lite på halvvolley. Men det är fixat och ryggar och sprut är inget problem längre.

Sedan gällde det att komma på varför han sprang med skallen "bakom sig" och det svaret kom vi på då en tand inne i munnen blev skadad i ett hörn. Gick ej att köra med bett så det blev körgrimma. Och så ändrade sig hela beteendet hos hästen då belastningen på underkäken försvann.

En käke som knäpper ibland skulle jag inte bry mig i men det visade sig att det skapat en osäkerhet som gjorde att han skyddade sin underkäke (bett+hand) mot belastning. Det i sin tur påverkade hela sättet att röra sig.

Så, nu skyddar han inte underkäke, tand+ tandkött har repat sig. Hästen går fri och blir bara starkare och starkare för varje vecka. Ju starkare han blir desto kaxigare... och det är ju bra. Han har all tid i världen att tävla - behöver inte bry sig i nåt annat. Perfekt!

Så var det då poängtorka och vi kom med i p21 loppet. Slappvärmde på rakbanan och sedan in på banan en vända för att dra på. Kusken supernöjd.

4 omstarter, vänder upp och stabil som ett lås ut. Går att stanna upp och skrittar tillbaka till volten. Starten går och lika taktfast går han ut från sitt 4espår. Efter knappt ett varv öppnar det sig ett hål fram mot täten och hästar tar sats och hamnar friskt pullandes i dödens. Lotta håller emot och försöker få honom att behärska sin iver. Det blir krig mot handen samtidigt som det kommer upp en häst i tredjespår. Då vräker Örjan sig framåt samtidigt som kusken utanför jagar på sin. Galopp!

Tja, sen ställer han sig och remmar på där bakom.

Det är inte så lätt att behärska sig när man vill bomba iväg och är så pigg att man vill krypa ur skinnet.

Så nästa start då får han fara i vilket tempo som helst. Då ska han få tävla så länge lampan lyser. Bara gasa - inte bromsa!