Idag på Lunch V4an i Boden hade vi satt ettan i raden på spel. Det var den vi lade på bordet. Motdraget från Fru Fortuna var att ge oss ett 8:e spår bakom bilen över kort distans. Så kan det gå. 

Tja, inget att klaga på. Loppen ska köras. Det där löser sig. Man hamnar ju längst ute på vingen förr eller senare. Lika bra att träna på den situationen också. Så lät det i den positiva hjärnhalvan - innan löpet.

Efteråt var det bara att inse att dagens övning kostade oss 350 poäng. Gubben var så stönig att det tog en halvtimme för honom att ta sig från stallsvängen och ansluta i stallet efter löpet. Hans underläpp var så lång att han snubblade över den! 

Vad som hände?! Tja, Skogans Surprise och Lotta tog sig snabbt fram till ledaren trots tredjespår genom första sväng. Lagom vid tornet kröp hon ner utanför ledaren och satte sig tillrätta i dödens. 

- Jaha, vann jag ?!, frågade hästen när han susade förbi måldomartornet  och samtidigt lade in frihjulet och började sakta av.

- Nääjj! Ta tag igen nu för tusan!

Lotta var helt hysterisk i vagnen när hon insåg vad som höll på att hända. Hästen går alltid som ett spjut in i mål oavsett om det är målpassage strax efter start eller efter ett varv eller när det är dags för mål. Han vet var målet ligger men råkar han ha övertaget över närmaste häst, eller inte vara under press så tycker han att han vid målpassagen redan har avslutat och vunnit loppet. Mål som mål om man så säger...

Det här har vållat problem tidigare men det har vi kunnat lösa och vi trodde väl att faran var över eller vad man ska säga. Att han fattat grejen. Men idag blev det ett "återfall" - skit också.

Nå, här är det bara gubben som hänger läpp. Nästa gång blir det full körning varje meter i loppet. Frågan är bara vars någonstans det loppet kommer att gå... Vi har ju lite lite poäng så vi vet inte vars vi kommer att komma med nästa gång.

Sånt är livet men hästen kändes fin både före och efter han lade in frihjulet.