Nisse stod på bänken och langade i sig käk  tillsammans med Bredranden och Vittassen. Va?! Hur gör han när han äter?!

Nisse är nån stans kring 17-18 år tror vi. En gul flegmatisk bondkatt som är född här och aldrig varit bortanför brevlådan i hela sitt liv. Han blev kastrerad på köksbordet av någon distriktsveterinär och någon i det skrået har även raspat tänderna på honom (tandstensskrap) på samma plats. I övrigt frisk som en nötkärna.

Förutom den gången då jag inte använde skallen utan travade blomlådor på varann ovanpå ett skåp i lagårdsfarstun. Vad jag inte tänkte på var att just där mellanlandade ju Nisse när han kom ner från stallvindan. Och det förvandlade landningsbanan till en katta-strof... Nisse hoppade på en hög som föll, vilket han också gjorde och slog sig i svanken så han var ofärdig i flera månader. Drog till sig i ländryggen så han var sned som en ostkrok men det gick till sig med hästliniment och homeopatpiller. Så en kort sjukskrivningsperiod under ett helt råttfångarliv - det är inte illa.

Men nu stod Nisse där på bänken för att äta morronkäket tillsammans med sina kattkollegor och sättet att äta var lite skumt. Han svalde hundtorrkulor som var snacks till burkmaten. Han provade inte ens tugga!?

En snabb koll i munnen visade en missfärgad huggtand i överkäken och en tandrad som var dold av tandsten. Släppte ner Nisse på golvet och ringde djursjukhuset. Det här var ingen övning för distriktaren ... Nisse är ju gammal och det ska göras försiktigt och med säkerhet. Fick första tid direkt på morron dagen därpå. Perfekt.

Lånade kattbur av grannen, övade att få in Nisse i den. Det var inte lätt. Så kom jag att tänka på att Nisse aldrig varit inlåst i någon bur, han har inte åkt bil och aldrig varit i något främmande hus, inte lyfts upp av folk han inte vill känna. Det blir många INTE som han måste ta sig igenom... Ojojoj, det blir ett äventyr det här...

Gubben följde med.. inne i buren fanns en av gubbens tröjor och den fick följa med Nisse i djursjukhuset bur. Nisse behövde en snuttefilt men var ändå förvånansvärt lugn och veterinären kunde hantera honom utan besvär.

På en livsskala från 1-10 befann sig Nisse någon stans vid 8, var i bra hull och mådde enligt veterinären garanterat bättre efteråt än före eftersom det visade sig att fula huggtanden hade gegga i roten som rann ut när den drogs. Inte konstigt att han valde att svälja torrkulorna hela...han måste ju haft migrän i överkäken!

Blodprov visade att Nisse hade använt sina njurar ovanligt länge och foder med lägre fosforhalt var att föredra och ett njurfoder rekommenderades. I övrigt fit for fight eftersom vi valde att svara nej på frågan om gratis kloklippning...

Så hem kom Nisse efter sitt livs äventyr. Vinglade omkring för att sedan slafsa i sig en hel portion av veterinärens blötfoder.

Men Nisse kan inte busvissla längre.