Hundarna petar med tassen på något som ligger på golvet. Nosar fundersamt och pillar med utsträckta klor på någon rund grej.

- Vad gormar ni med nu då?!

Hunden Jonsson brukar jaga flugor, käka humlor och bromsar. Han vill smakar lite men tvekar - det syns att det är något han inte känner igen. Jag böjer mig ner och tittar. Va, det ser ju ut som en gigantisk proppmätt fästing!? Eller är det någon pärla från ett halsband... Jag ser inte speciellt bra utan läsglasögon.

Hämtar brillorna och böjer mig ner. Va f-n!? Det är en jättestor fästing som är absolut proppmätt. Har aldrig sett en fästing här, har inte sett en fästing i Norrbotten eller västerbotten heller. Det kan inte vara sant - har växthuseffekten gjort att fästingarna börjat larva sig uppåt landet.

Har hos bekanta i Motala sett hur hundarna formligen varit invaderade av fästingar. När man inte är van dessa kryp så tycker man de är märkliga varelser.

Likt en gammeldags upptäcksresande plockar jag in jättefästingen i ett glas. Den hamnar på rygg och ligger där och viftar på armar och ben, som en minifotboll med fötter.

Jag är grym, hjälper den inte utan låter det lilla livet vara där. Har segerfest för hästen och hästvännerna är lika förvånade som mig. Ingen av dem har sett nån fästing. En har för 15 år sedan haft en fästing sittandes på en hund. I övrigt är det helt fästingsfritt i hästhagarna här uppe.

Senare samma dag avlivar gubben den ensamma fästingen.