Ibland hör vi proffstränare säga att deras balansändring inte fungerade, den föll inte väl ut. Man tänker kanske inte så mycket på vad det betyder, ej heller på själva tränaren.

Det man mer tänker på är ju att den stackars hästen fått ändrade förutsättningar. Tränat och startat med skor för att - när det är mer än skarpt läge - helt plötsligt få uppgiften att springa barfota. Det blir ju en liten överraskning för muskulaturen om inte annat. För vissa funkar inte den taktiken

Vi tränare gör ju allt vi kan för att det ska fungera för hästen men ibland tänker vi ju lite fel. Fråga Bucklan, hon har inte slutat stöna än...

Så¨här var det. Hennes Nipa Bart såg kalasfin ut i värmningen inför ett montélopp här i Boden. Bucklan var helt inställd på att hon skulle slippa skor och få vara naken. Det hon såg - en toppfin skodd häst med jättenöjd ryttare - påverkade inte hennes plan det minsta.

Så efter värmningen plockade hon fram skogrejorna och började ta av framskorna. Proffstränaren i stallet tittade lite förvånat på henne men sa ingenting.

"Hon vet säkert vad hon gör."

Så tänkte han eftersom Bucklan kört häst längre än vad travtränaren levt...

Ryttaren tittade också lite förvånat. Hästen var ju fin. Blir hon ännu finare utan skor? Tyckte det var skumt men vet ju att Bucklan är rutinerad. Tänkte nog att Bucklan vet något som inte hon själv vet.

Och ut i loppet och rullar och far och felar. Om hon såg ut som +110 % i värmningen så såg hon ut som -500% när det var dags.

-"Hon var för lätt fram!" sa ryttaren.

Vad Bucklan tyckte om sitt beslut vill ni inte veta...

Men det vi alla vet är att ibland är vår förbättringsmani starkare än logiska förståndet. Det är då ivern tar över det sunda bondförnuftet.

Man ska ju inte överarbeta. Men å andra sidan vet vi ju att det behövs massor av arbete för att lyckas - hur fasen går det resonemanget ihop!?