Hade en äldra dam som granne när jag bodde i Sävast. Hon var av det segare slaget. Hade kor och var flera hundra år, nja kanske inte riktigt men gammal nog om man så säger.

Så en dag fick hon besök av de blida välstrukna folket som pratar om Gud och som vill att man ska läsa deras färgglada små informationsfoldrar där lejonen leker med lammen och där svarta, vita, gula och röd barn är tillsammans. Den gamla bondmoran vart inte speciellt imponerad av det religiösa snacket. Blev erbjuden en färgglad liten skrift, trots att hon försökte få det välstrukna folket att fatta att hon inte var intresserad. Tills sist hade de passerat hennes gräns så hon sa:

- Ge mig hela högen, jag ska ju ändå tända eld i pannan!

Hon fick en liten lapp och sedan drog dom.

När Örjan och jag träffade veterinären i går så kom jag att tänka på den gamla damen. Konsekvensen - på hals och nackkotor - av att bettet pajade i Skellefteå sista starten i juli, är att jag får använda septemberpropparna när jag tänder eld i pannan ... Blir inga starter förrän hals och nacke rätat ut sig igen... vi börjar med 14 dagars behandling med 1 månads karens därefter...

Så kan det gå, fast man inte är religiöser...