Tänk dig att du var en travhäst. Montélopp.

- Helt OK tänker du, fastän du bara är en häst. Det går nog bra, jag är van vid att ha folk på ryggen. Inga problem.

Full av tillförsikt lufsar du ut på banan. Tja, lufsar och lufsar var väl ett understatement. Lite pigg är du allt. Det är skönt att sträcka på benen.

Men ryttaren håller emot. Va? Konstigt sätt att hålla emot ... Du känner en tumme och en hand över över mankammen på höger sida och sedan börjar parerstången på bettet trycka på underkäken på vänster sida.

- Det här känns inte bra, tänker du som bara är en häst.

Du provar dra lite mot handen när det gått så långt att hela underkäket farit i sidled. Och ryttaren fortsätter att hålla emot. Nu börjar du få svårt att hålla halsen rak.

- Men släpp efter så hakan kommer på plats igen! tänker du som bara är en häst. Men du får inget svar och nu börjar du alldeles tappa balansen. Det går ju inte att springa med käken hit och halsen dit. Och till slut rumplar du över. Då får du möjlighet att räta ut halsen och nästan få underkäken rak igen. 

Så får du ordning på benen och pinnar på men åter igen kommer tummen över mankammen och bettet drar iväg med underkäken. Du skakar på skallen som för att markera men sen är värmningen slut och du får gå in till stallet igen.

-"Hästen känns ju fin men lite tung och rullig. Jag höjer käken ett hål."

- Tja, tänker du som bara är en häst. Jag klagar aldrig även om det blir konstigt för mig ibland. Jag vet ju att jag kan springa även om dom gör konstiga saker.