Travamatören UA hade för länge sedan en lätt hysterisk liten nordismärr - Lolalill - som sedemera blev ett jättebra avelssto med mycket fina avkommor.
Lolalill - även kallad Lilla Lull - var inte helt okomplicerad att köra. Kusken ganska stor och hästen pyggaliten - var hon 1.45 hög så var det bra. UA är ju en fridens man och han kunde få Lilla Lull att ta sig samman - för det mesta.
Nå, det var dags för start. UA hade fått tag i en begagnad stålsulky för 20 spänn.
(Det här är ju ett tag sen som du förstår av prisbilden, Lolalill byttes ett bra tag senare mot en nordishingst som var så dyr att UA fick lägga en gammal moped emellan.
Till saken hör att UA bytte tills sig Lolalill också. Betalningen var en bil och förutom hela hästen så ingick sele och sulky. Betalningen av Lolalill medförde dessutom att UA fick en annan bil i växel...(?) Å inte nog med det, i bilen han bytte bort satt en bilradio som UA köpt på avbetalning. UA är en ordningens man som dock ibland är lite ologisk. Eftersom bilradion inte var färdigbetalad så tänkte han att han måste ha den i sin ägo till dess sista avbetalningen är erlagd. Så radion plockades ut ur bilen han bytt bort och ersattes med sulkyn han bytt till sig... är du med?! Det var därför han köpte stålsulkyn för 20 spänn...).
Tillbaka till travbanan:
UA och Lolalill defilerade inför lanthästloppet på Torpgärdans travbana. Allt väl ut från start och lillhästen förde sig tämligen väl. In på upploppet styrde han ut i anfall.
- Jag hörde en smäll vid start och tänkte att det hände nåt med höger fotsteg. Men sen på upploppet blev det plötsligt fritt fram från fotsteget och framåt. Skalmen hade tvär gått av! Och runt omkring kom finishkörda hästar. Skalmänden hängde och viftade. Den pekade lite utåt och jag tänkte; Bara ingen - från nästa lopp, han låg nämligen sist i fältet - kommer utanför nu för då går det åt helsike.
- Jag styrde ut mot publikplats och eftersom Lolalill var trött så gick det bra att stanna. Det vara bara att leda hem. Det var en himla tur att det där gick bra.
Sulkyn var av stål, knallgul. Flera centimeter tjock av påmålade färglager. Säljare var Krister Söderholm som i sin tur hade fyndat jollen av proffstränare Nils Herman Öhman - för 19 spänn!! UA trodde först att det var en trävagn men när han skrapat bort färglagrena så såg han stålet. Det var ovanligt med stålvagnar på den tiden.
Å andra sidan så har konkurrenter kastat hundralappar efter UA. I volten tryckte amatör Granberg ut UA med sin häst Yppe som kanske inte hade alla koppar hemma i skåpet. När det ropades KÖR så stod Yppe och UAs häst med skallarna över staketet men det blåstes inte för omstart.
Granberg tyckte synd om UA och nästa tävlingsdag körde han omvända bötessystemet vilket innebar att Granberg sprang upp UA på lillvolten och ville betala för det hans Yppe ställt till med. Men UA ville inte ha några slantar - och det var inget svar för Granberg. Han kastade en hundring efter UA som tack vare sin vighet lyckades få tag i sedeln innan någon av de andra stackars travamatörerna på lillvolten hann sätta klorna i de lättförtjänta slantarna.