Det är spännande i travvärlden. vad sägs om den här helt sanna historien:

Kvällen före start. Amatörtränaren har pysslat på i stallet och är på jättebra humör. Har stora förväntningar inför morgondagens start på grannbanan. Det är vinstläge!

Ute har mörkret fallit och när tränaren tittar efter hästarna så ser han ingen. Ropar och lyssnar men ingen häst kommer. Går runt stallet och slår på en lampa vid dyngkasen. Ropar men ser intet en siluett och hör inte någon häst. Konstigt...

Under dagen har det förvisso varit full snöstorm och stängseltråden är av vita band. Teoretiskt sett kan hästarna faktiskt ha sprungit mot tråden utan att se den.

- De borde vara här någon stans ...

Ju fler steg i snön desto högre stiger pulsen. men det är inte av fysisk ansträngning utan av den lätta paniken som börjar komma krypande....

- Vi ska ju starta i morron.... bara det inte hänt något...

In till huset för att hämta resten av familjen som lätt hysteriskt börjar gapa och skrika i mörkret. Inga hästar kommer även om havre skakas fram och tillbaka i plåtburkar. Hästarna är spårlöst försvunna.

In i bilen, helljus på och i sakta mak söka hästspår på byavägen. Tiden går i takt med att ångesten stiger. Hovspåren för dem längre och längre bort. I nästa by får de till slut syn på tre förvirrade översnöade hästar som bländas av ljuset från bilen. Snabbt fångas hästarna in men hur ska vi få hem dem mitt i natten?! De själva hade inte förberett sig med rätt kläder för en så lång vandring.

De beslutar sig för att rida hem hästarna med bilen som säkerhetseskort. Klockan 4 på tävlingsdagens morgon är alla på plats i sina boxar och tränaren med familj kastar sig i säng.

- Vilken förberedelse inför start! Ridjobb mitt i natten - utan sadel...