Var förbi på Häst och Fritid i Luleå.

Skulle byta ut mitt raka franska läderbett mot ett lite smalare i annat material. Även om man blötte lädret så blev det ändå en lite konstig friktion mot Örjans tunga.

Valde ut 2 bett - ett rakt järn och ett rakt gummibett. Och hem for jag med lov att byta om betten inte passade.

Gummibettet kändes ganska OK med pullargrimma. Det raka järnbettet gillades inte av hästen i hop med pullargrimma men kändes bättre i hop med körgrimman.

Jag gillar inte travbettens parerstänger så jag satte gubben min att kapa av dem på järnbettet. Sedan på med det nya modifierade bettet på körgrimman och in till banan för att köra ett snabbjobb med Örjan.

Oh hur kul var det... väl där kändes det tydligt att bettet var för långt. Det gled i sidled i truten hela tiden och blev i sin funktion nästan som ett entömsbett  och det var ju inte det jag var ute efter.

Skit också - jag kan ju inte lämna igen ett bett som är partiellt amputerat - även om Annicka på Häst och Fritid är väldigt serviceminded. Funderar över om någon av de andra hästarna är mera bredkäftade men inser att jag för ögonblicket har ett nytt bett som troligtvis inte går att använda - tja kanske med bettplattor innanför ... Hur kul var det?!

Jag ringer och kollar om det finns något smalare - och det har Annicka som lägger det åt sidan åt mig. Hon ville inte ha tillbaka bettet jag åtgärdat.... konstigt, eller hur?!