Läste i tidningen om familjen i Kalifornien som upptäckte en snyltgäst i huset. I köket befann sig en björn som lyckats klösa upp kylskåpet - dom måste ju haft en öppnad surströmmingsburk eller gorgonzolaost  i kylen, varför skulle annars en björn klösa i den dörren?!

Nå, björnen hade fyndat choklad men blev lite rädd när husfolket kom hem. Drog järnet ut ur huset och försvann.

Försvinner gör absolut inte knotten - inte dom som bor här i alla fall. Det är myriader av de små krypen som tar en tugga ur köttet innan de sticker hemåt.

Tog ut Storklas för att låta honom springa på min volt - lös utan lina. Han gillar INTE kryp! Han var i det närmaste oregerlig på väg till volten som ligger på en plan gräsyta som ser ut som rena golfgreenen. Han sprätter och far och är rent ostyrig. Släpper lös honom och han springer runt runt med nåt lätt desperat i blicken.

- Kerstin, fattar du inte att det är här alla knott bor! Varje steg jag tar väcker 10 000 små svarta som anfaller mig. Du säger trava på men fattar inte att man måste gnida bort knotten först och springa sen...

- Sluta tramsa nu, spring fortare istället så hinner dom inte landa!

- Kerstin, dom har redan landat!

- Ta i så du blir svettig  - då halkar dom ju av dig istället.

Jag får inga charmpoäng av Storklas ... men han tittar på mig med en blick som skvallrar

... Vänta du, så ska du få se. Stå du där i mitten med avklippta brallor och linne. Stå du där!  Jag ska stampa upp varenda knottbeläte och de lär landa på dig...

Och där står jag och för varje varv Storklas springer dyker det upp fler knott. I motljus ser det ut som när gräshopporna invaderade Egypten. Luften är alldeles full av knott.

Efter ett väldigt kort pass visslar jag - det betyder att nu saktar vi av. Visslar en gång till vilket betyder nu står vi still. Jag klarar inte av att vara där en minut till.

- Kom hit Storklas - nu skiter vi i det här.

Hästar säger aldrig - VAD VAR DET JAG SA - det ingår inte i deras natur.

Jag och hästen slog Råbäcksrekordet i snabbspring in från volten...