Bredvid mig på banan springer en unghäst med långa kliv och öronen rakt fram. Tittar på kusken och sedan på hästen och inser vem den lilla hästen kan vara.

- Du, är det när nappflaskan? Hon som miste mamma sin?!

- Jo, och hon är så lätt att hantera. Så klok och fin.

- Men va fin hon har blivit och vilket steg! Men så fin!

Mer hinner jag inte säga förrän Skogans Surprise ökar farten så den lille inte hinner med.

Den hästen föddes samma ögonblick som mamman togs bort. Märrn var sjuk, det fanns inte längre någon lösning. Fölungen föddes samtidigt med min Erika. Min lill tjej har gått med morsan varje dag i snart 2 års tid. Den andre fick leva med nappflaska och reservmorsa.

Hon såg så himla fin ut och hade ett fantastiskt steg!