Vi sitter i prästens kök. Det är en uppsluppen stämning och skratten exploderar med jämna mellanrum. Vi har precis kommit från Ville Skogsbotösen Olssons begravning.
Jag har aldrig ont i skallen utom vid begravningar och ibland när jag ska avliva något djur. Aldrig annars. Begravningar är tunga tillställningar men nu har jag upplevt något nytt. Villes humor vilade över hela dagen, han fanns med som en ande i kyrkan och nu är det riktiga Ville-historier som snurrar runt prästens köksbord. Och jag har inte haft ont i skallen!
Så får jag höra historien om när Skogsbotösen skulle startat i Halmstad. I transporten stod en våldsamt taggad Skogsbotös som med rejäla smällar markerade att hon var med. I baksätet satt Catrin, Villes dotter, med sin kusin. Frun Karin, ingen hästmänniska - satt fram. Planen var att starta hemifrån Skåne i väldigt god tid. Stanna halvvägs hos bekanta som lovat duka upp en rejäl hotellfrukost i trädgården.
Ju närmare frukostträdgården de kommer desto mer förbannad börjar Skogsbotösen bli. Hela ekipaget gungar och far och transporten åker på däng av hästen. De stannar upp enligt planen och sätter sig i trädgården med rykande kaffe ångande ur kopparna. Hinner knappt svälja första tuggan från smörgåsen innan läget i transporten börjar bli akut. Skogsbotösen har bestämt sig för att det är dags att lastas av.
Ville blir orolig. Om det är transporten eller hästens hälsa som bekymrar honom mest, det vet vi inte. Han vill käka frukost i lugn och ro så han bestämmer sig för att lasta ut Skogsbotösen.
Ute i friska luften beter hon sig verkligen som totofavorit i vrålform. Springer omkring i grimskaftet med svansen i vädret och söker med blicken efter motstånd och nån att mäta krafterna med. Ville fixar inte fram några löpvilliga hästar utan bestämmer sig för knyta fast sin upptaggade tävlingshäst i trädgårdens torkställning...
Skogsbotösen sprang runt torkställningen som snurrade som en helikopter på väg att lätta. Frukostbordets gäster tuggade med blicken vänd mot den karusellen, väl medvetna om att det kan gå åt skogen när som helst.
I ögonvrån dyker det upp en cyklist som passerar ute på vägen. Han tittar och gapar. Tittar ännu mer och fattar inte vad han ser i sin grannes trädgård. Men va f-n?!
De runt bordet tittar på honom. Cyklisten fortsätter att stirra och glömmer bort vart han är på väg. Så cyklar han med bra fart rätt in i häcken. Dyker med cykel och allt rakt in i grenverket. Folket runt frukostbordet bara gapar. Skogsbotösen fortsätter att leka helikopter.
Ville reser sig upp.
- "Nu åker vi!"
Innan torkställningen lättat från backen lösgör han hästen som dansar iväg mot transporten. Samtidigt rafsar frukostgästerna med värdens hjälp ihop frukostknyten som de kan ta med sig i bilen. Lika snabbt som de kom - lika snabbt var de försvunna.
Väl framme i Halmstad vinner Skogsbotösen sitt lopp plättlätt och Ville skrittar av henne efteråt. Där ska hon gå och återhämta sig efter loppet men istället söker hon med blicken efter nästa motståndare att mangla ner. Mitt i allt kommer en häst bakifrån, en som bara ska lunka förbi på väg till sitt. Skogsbotösen hugger tag i grejorna och svarar upp! Mig tar du dig inte förbi! Ville höll på att falla av vid det oväntade speedrycket.
Hemresan gick bra och cyklisten i häcken var borta när de passerade på hemvägen.