För  snart 10 år sedan diskuterades det mycket om man kunde prata med djur. Rena tramset sa vissa - humbug och lurendrejeri sa andra. Visst går det att "prata" med djur, känna in sinnesstämningar och fysiska förnimmelser . Då som nu hävdar jag med en berusads envishet att det är fullt möjligt. Lika envist som Dalai Lama upprepar att medkänsla öppnar dörrar till kommunikation - även med djur. 

Vid den tiden hade jag precis sagt upp mig från jobbet på Luleå tekniska universitet och blivit min egen president. Blev en udda person med ena foten i det vetenskapliga samfundet och den andra i en väldigt flummigt beskriven värld. Själv tyckte jag allt var självklart. Inget att orda om. 

Hemmavid käkade vi korv från våran egen gård. Vi hade några fina tackor och fick lamm varje år. Dessa slaktades hemma på gården och jag var naturligtvis med. Ibland slaktade vi själv - andra gånger tog vi hjälp av en  professionell slaktaren som hävdade att sättet som vi höll djuren och tog dem av daga kvalificerade oss flera gånger om till KRAVmärkt kött.

Så slakt, blod och död var inget som fick mig ur balans. Något som uppfattades som väldigt konstigt  eftersom jag var en sådan där "djurpratare"....

Var på väg någon stans och mobilen ringde. Det var en kille från tidningen Metro som ville ställa en fråga apropå att jag kunde prata med djur. Mitt svar orsakade en kompakt tystnad i andra änden. Jag trodde först att samtalet bröts.

Han hade nog förväntat sig ett annat svar. Intervjun var över på två meningar. Vad var det här? OK att Metro består av teckenoptimerade små notiser men vad fick den stackars reportern ut av det där minisamtalet?

Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag sent om sider hittade resultatet:  

Telepatisk slakt

"Man kan tala med djur. Telepatiskt. Djuren har samma känsloliv som vi."

Det berättar Kerstin Kemlén, en av landets cirka tio professionella djurpratare, för tidningen Metro (12/1 -99).

Det tycks dock finnas åtminstone en känslomässig skillnad mellan många av oss människor och de djur som Kerstin Kemlén slaktar på sin gård:

"De har inte dödsångest. De lider inte av att bli dödade."