Nu idag vid lunch stod jag i stallsvängen på Skellefteåtravet. Lotta och Örjan (Skogans Surprise) ledde loppet och alla andra hästar styrde ut till anfall genom svängen.
Då skrek jag för jag visste att han skulle höra mig. Och jag skrek och de andra närmade sig. Och jag hoppade och vrålade. Och jag skrek hela upploppet ner. Och sedan skrek jag vid målgång och sedan skrek jag ännu mera då resulatet meddelades.
DOM VANN!
Och sedan ringde telefonen och det var miljoner grattis i örat. Så var det en lustigkurre som tystnade i andra änden. Kände inte igen min röst.
- Hur du låter!? Är DU i målbrottet!?
Jaja, stämman var v'äl lite sprucken men va f-n! Ska man vinna så måste man ju jobba in i mål.