Valborgsmässoafton. Gubben och jag sitter med grannarna vid en lägereld. Lite nubbesallad och öl muntrar upp inför korvgrillningen.

Mitt i allt hamnar vi i en filosofisk diskussion kring namngivning i syskonskaror. Vad heter syskon egentligen? Ganska korkat ämne men det godkändes av sittande församling.

Jag rabblade upp mina syskons namn. Och sedan dök det upp fler och fler ungskockar. Det var ett himla surrande kring namn. Efter några öl var snart alla ungskockar förbrukade och de enda som vi kom på var grannen baki skogsdungen och hans bröder. Men vad tusan hette dom?

Grannen vid lägerelden tog till orda:

- Dom heter Lasse och Martin och Staffan.

Vi protesterade men kom inte på något bättre. Det slank ner några brända korvbitar och efter en öl till tog grannen ny sats i sin namn jakt. Nu lite rosigare om kinden och med hög röst förkunnar han följande:

- Nu vet jag!!! Det tog tid att komma på.  Bröderna heter Lasse, Martin  och Lars!

Ni skulle sett den triumferade men lite dimmiga blicken. Vi höll på att skratta ihjäl oss.

Precis när vi tog kväll kom vi på namnen - Lasse, Martin och Janne - namn som vi då godkände som korrekta.