Hästen har fått två små blåa rosetter - en fläta i manen och en i svansen.

Ägarinnan har fått ett blåmärke - på rumpan.

Martha är inte min häst längre. Jag vet inte vem som är gladast - jag eller hästen. Men absolut gladast är Elin - nybliven hästägare. Men ibland kan hon ju hålla sig för skratt.

Efter ett par dagar var hon helt lyrisk när hon kom in:

- Hon har aldrig känts så bra!!

Jaha, tänkte jag, det var ju bra. Hon har ju bara ägt hästen i en vecka så det är ju kul att det börjar så bra ...

Sen fick den kolsvarta hästen sina små flätor med rosetter i. Det var ju skojigt tyckte jag och hästen vart tydligen lite kaxig av den nya looken. Tjafsade lite när Elin skulle rida henne på volt så jag anslöt med en lina så att ryttarinnan kunde slappna av i sina balansövningar. Men vad hjälpte det - mitt i allt gled Elin av. Allt gick i ultra rapid och hon hade landat stående om hon inte vikit vristen när foten tog mark... Det blev en lätt kraschlandning på fusen backe. Och en blåtira i fel ände.

- Va dålig balans jag har, sa hästägaren och när jag hade skrattat klart höll jag med..