Skogans Surprise - Solänget. 2140 a med Lotta i vagnen igen.

Det blev lite stressigt efter att vi blivit stående vid en trafikolycka på E4an. En och en halv timme sen anländer vi. Snabbt lasta av och förbereda värmningen.

Lotta får en uppsittning i första loppet. Tjejen som skulle köra nordisen Trollboll låg på sjukhuset. Hon hade varit med i trafikolyckan på E4an.

Hästen tog all stress med ro. Vi brukar aldrig skynda oss men nu var det brådis. Hur det nu gick till så hann Lotta värma och hann till defileringen med nordisen även om hon bad att tränaren skulle begära sen defilering för säkerhetsskull.

Nordisen var tung... "Dra upp käken efter ett varv" ... vilket Lotta gjorde och då blev det galopp. Dess förinnan hade hästen pullat så Lotta tvingades släppa pisken. Två omstarter gjorde inte situationen mera lätthanterlig. 

- Den där var tung! Kolla här!

Lotta visade handlederna som fått blåa ränder. Hon skakade lös armarna för att återfå blodet igen.

Sen ut med Örjan.

Smidig och fin. Fin i provstart. Väldigt rytmisk. Lotta såg nöjd ut.

- Och där släpper bilen fältet!

Hon kunde inte ta spets från tredjespår - vilket var lite förvånande men vi skulle strax få svaret på den frågan.

Det blev lite tjafsigt in i första sväng som i vanliga fall skulle innebära galopprisk. Men intet. Stabil och fin klarade han vagn nära frambenen, grussprut och skrik.

Andra par ytter. I rygg utan att besväras av gruset. Planen var att ta spets för att slippa grusstänk på den tunga och blöta banan.

Lufsade med i sin pendlande stil. Perfekt slagläge. Det här blir bra. och så kommer de förbi oss andra gången - 600 meter kvar. Jag vrålar när Lotta styr till anfall men ser samtidigt att baksteget slinter. Det är helt uppenbart att han inte får tag i underlaget. Men de gör ett försök i tredjespår genom svängen. Kanske det är bättre underlag längre ut i banan.

Men se det var det inte. Mitt i upploppssvängen ser han ut som en som springer på slipprig lera med blanknötta gummistövlar. Benen far långre och långre bakåt. Och till sist tog centrifugalkraften honom. galopp.

- Jag kände ju hur han slant. Fram drev som tusan men bakfötterna for längre och längre bak. När han felade tog jag ut honom i banan och han ställde sig direkt. Han ville fortsätta kriga men jag sa att det är ingen idé. Det var ju inte hans fel. Han måste ju få tag i banan. Han var inte trött och tussarna hade jag inte ryckt.

Banan var klassad som tung men var kanske istället lite konstig. Hård i botten med ett klegglager på nån centimeter. Det stänkte och plaskade.

Nå, så var det med det. Hästen var glad i alla fall. Han var inte trött när han felade. Vi hade alternativa skor med oss. Lotta testade att trycka till lite i värmningen. Vände upp och körde genom svängen och tyckte att det bet då. Men det hann ju rinna mången liter vatten efter att hästen satt ner fötterna där och då.

Jag hann inte se värmningen själv men gubben tyckte att han såg så fin och rytmisk ut. Att benens pendel var så lång och fin...

Om vi hört vad det var han egentligen sa så hade vi fattat att hästen slant med bakfötterna. Med facit i hand skulle vi ha satt på bättre skärpa bak. 

- När gubben tycker att Örjans baksteg pendlar långt och fint - då är det bara att skifta bakskor!

Hihi, det var kusken och tränarens lärdom av den långresan.