Står dubbelvikt på stallgången. Lägger om framskor på Storklas. Har satt ridskalmar på alla brillor för att dom ska sitta kvar på näsan vid dylika övningar.

Storklas gungar till så jag tar hammarn och ska göra en snabb invikning av sömmen på insidan av foten. Låter sömänden få tag i hammarskallen och drar till.

Kaboom! Hammarskaftet stannar inte bara för att sömmen vikt sig. Nej nej, med full kraft kommer hammarskaftet ände farande mot ansiktet. Landar lite snett mot kindknotorna precis under glasögonen.

Piioong! låter det när trä möter ben med lite tunnt lager kött som mellanlägg.

Det börjar pulsa på kinden direkt. Blir lite stönig över att det ju inte är första gången jag knockat mig själv. Förra gången måste det varit söm i storlek som femtumsspikar för jag tog i så in i fanders att hammarskaftet fortsatte i full fart tills det tog tvärstopp mitt i pannan. Då satte jag mig på stallgången... och räknade stjärnor.

Ibland kan man ju slinta lite med kniven eller med foten. Det här att vika sömmen med hammaren kanske jag skulle sluta med eftersom min teknik verkar vara lite vådlig.

Gubben tycker däremot att  det är ganska roligt. Han är ju boxare och undrar exakt hur hammarskaftets ände tog - han vet ju hur sådant känns. Men boxarna han sparrar mot har ju vadderade handskar och krokiga näsor. Och garanterat inga hästskor gömda i nävarna. Så hur ska han veta hur det känns?

Han hävdar att det går ganska lätt att slå av okbenet. Vars det benet finns vet jag inte ens. Så tillägger han:

- Det var ju en himla tur att brillorna inte gick sönder!