- Du skriver ju som en kratta! Det där går ju inte att läsa!
- Hehe, det är inte meningen att det ska gå att läsa...
Zoola stod ju på öronen häromdagen och samtalet berör receptet som veterinären håller på att formulera. Jag står bredvid och ser mängder av slarvigt utformade bokstäver fastna på den gula receptblanketten. Tänker på den gången jag skulle rätta en tenta...
Jobbade på universitetet och studenterna hade gjort en tenta i nåt ämne och jag satt på kontoret med en hög av tentor inslagna i sina receptgula omslag.
Jag tog en fråga i taget och plöjde igenom hela bunten. Sen nästa. Å hela tiden fastnade jag mitt i högen någon stans. Det tog ett par frågor innan jag såg mönstret... Det var nämligen en oläslig tenta som ställde till det.
Jag plockade ut den. Tittade igenom alla svar, kollade på omslaget och när den var inlämnad. Personen kan knappast ha haft bråttom... Det tog tid för mig att försöka tyda hieroglyferna och till sist gav jag upp. Går svaren inte att läsa så blir svaren underkända. Punkt slut. Jag underkände studenten med motivet oläslig handstil.
(Senare berättade studenten att handstilen var påverkad av sjukdom/medicinering - så allt har ju sin förklaring. Nästa tenat han skrev gick att läsa. När det gäller veterinären så är han måhända lätt förvirrad ibland men verkar i övrigt helt frisk.)
Så står jag då på Apoteket med veterinärens recept i handen. En kvinna "tyder" handstilen och plockar fram paketet. Talar om för mig att det numera är få handskrivan recept som är i farten eftersom det mesta kommer via datorn. Och tillägger att denna veterinär inte alls är svår att tyda - det finns värre.
- Det handlar ju om att visa respekt för den som ska läsa! Man ska ju kunna läsa vad som står där! Inte behöva tyda... säger jag.
- Man lär sig deras handstil, säger hon och ser sig om efter någon som ska kolla receptet.
Det ansluter en annan kvinna som läser gula receptet och kollar vad som står på klisterlappen på paketet jag ska få. Kolla igen. Skriver sin signatur på klisterlappen och nickar som godkännande.
Jag visste ju vad jag skulle ha och vad jag skulle ha det till så inte läste jag vad som stod på klisterlappen. Jag hade ju redan fått doseringen och hade skrivit upp i stallboken exakt vad Zoola skulle sprutas med och hur mycket pulver hon skulle ha i sig via maten.
Så de första påsarna har alltså slunkit i hästen när jag tittar lite närmare på läkemedelsinformationen i paketet och sedan faller min blick på den formella ordinationslappen som är påklistrad på paketet som säger:
FÖR DJUR
2 påsar 1 gång dagligen i 5 dagar som avsvällande till HUND ZOOLA.
Karens slakt 7 dagar.
Djurslag: Häst
Hästpreparat utskrivet till en HUND? Tänk om det var så att det var en hund som av misstag fått recept till häst. Jag lovar att håret stått rätt ut på kroppen på den jycken om den slafsat i sig två påsar för 450 kg häst...
Så jag kollar bipacksedelns doseringsanvisning för att försäjkra mig om att det blev rätt för HÄSTEN Zoola. Vilket det blev.
Sen kan man ju undra hur de på apoteket kollar när de kollar...
Ingen skada skedd. Och det ska Apoteket vara VÄLDIGT GLAD över...