Vaknar på morron efter bencystebeskedet. Glasklar i skallen efter att under natten givit hjärnan arbetsro för att bearbeta all information jag har kring Örjans hälsotillstånd i hals och nacke och veterinär Henrik Wikströms besked.

Bläddrar i feta boken - ABC of the horse - Grönbergs uppslagsverk där varje ligament, muskel och benknota finns vänd och vriden åt alla tänkbara håll.

Gubben ansluter med sina boxningstränings- och idrottsmassörsfunderationer.

TÄNK OM det är så att det som såg ut som en bencysta på röntgenplåten i själva verket är ett pajat muskelfäste?

TÄNK OM om det gick att lokalisera vilka muskler som är "närmast sörjande" den muskel som tappat funktionalitet?

DÅ ÄR DET BARA att stärka upp hela muskelkorsetten som finns runt halskotpelaren?

DÅ funkar halsen som den ska i alla fall! Oavsett vad som syns på röntgenbilden...

Och så får det bli ...

Kroppen är en fantastisk manick. Om nåt pajar på ett ställe så strävar kroppen efter balans och funktion genom att stärka nåt på annat håll. Det är det Örjans hals håller på med nu - oavsett vad som är grundorsaken . Det klarar hästkroppen att sno ihop utan problem.

Nu gäller det för mig att hjälpa hästen sno ihop det kroppsligen så att han klarar av de krav jag ställer på honom. Det finns huvudstänger, murphybländare och andra utrustningar som rätar upp en hals oavsett vad som stör. Men det är liksom inte min grej, jag tänker inte så.

Nu ska jag hjälpa hästen att återfinna en muskulär balans som gör att halskotpelaren förblir rak. Muskelkorsetten ska bli så stark så de två halskotor som nu halkar på trekvarten, istället kommer att ligga perfekt  alla dagar i veckan. UTAN utrustningshjälp!