För några veckor sedan brände ett norrlandsproffs med en V75 favorit och meddelade att det var nåt fel i munnen på hästen.
I tv följer kameran samma ekipage när galoppen kommer och man kan inte som tittare undgå att se vad proffskusken gör för att få stopp på hästen. Han är riktigt ful med handen - sågar hästen i munnen varvid hästen försöker gapa, kör upp skallen och skakar på skallen, allt för att komma undan smärtan som kuskens agerande resulterar i. Till och med en bild ser vad som sker!!.
Och då tänker jag att nog måste det vara väldigt långt mellan analys och handling... om hästen hade nåt fel med munnen så inte lär det inte ha blivit bättre av att såga hästen i truten, en häst i en ålder då tänder byts ut.
När jag ser sånt här - utfört av en förebild/idol/erkänt duktig tränare - så blir jag så ledsen å hästens vägnar. Jag tänker på innebörden av "hästminne" och jag tänker på hästägarna som med förtroende överlämnat sin häst i en annans vård.
Och jag tänker på när en sådan häst säljs och vilket extraarbetet det blir för nästa tränare - att få hästen att få tillbaka förtroende för människohanden...
OK, ibland gör vi fel, alla har någon gång ångrat sitt eget handlande. I frustration kan vi vara väldigt korkade...
Så för att inte döma för snabbt så börjar jag kolla upp handen hos denne kusk och upptäcker att det inte var en engångsföreteelse i tävlingsstress och frustration...
Och då fattar jag MITT BESLUT:
Denne man får inte köra mina hästar - jag utsätter dem inte för risken att få en taskig erfarenhet. PUNKT SLUT!
Så blir jag glad när jag läser nya tävlingsreglementet:
Måldomarna har efterlyst reglementstext avseende de körsvenner som i samband med drivning rycker/saxar med tömmarna och STC beslöt därför göra ett tillägg i texten:
"Vid drivning på annat sätt än med körspö får körsvennen inte sparka mot hästen, driva med bakvänt spö, boxa, driva eller rycka hårt med tömmarna (§62).
Det finns två områden som jag specialstuderar nu - hovar och munnar. Och jag kan lova att det är mycket som vi ställer till med av ren okunskap.
MEN vi behöver inte MEDVETET göra hästen illa i munnen FÖR SAKEN ÄR DEN att varje normalbegåvad hästmänniska vet att det tar ont i hästmunnen när man rycker, hästen backar, gapar och går till väders.
Det finns ingen anledning att ha som mål ATT KOMMUNICERA MED SMÄRTA FÖR ATT STOPPA GALOPPERANDE HÄST.
Och vem har lärt hästfolk att det går fortare om man rycker i bettet?
SÅ ALLA NI KUSKAR, alla ni förebilder => ta ansvar nu!!!
TACK till måldomarna!
Jag håller med er!