En travbekant gratulerar till segern med Skogans Surprise. Påstod att mitt skrik hade hörts över hela travbanan. Tja, det kan ju vara sant men nu är jag lite mera smidig eftersom jag flyttat mig en bit bort. Står ensam mitt i stallsvängen. Jag har skritit hål i så många trumhinnor så det är lika bra att hålla distans ....

- Men hur kunde han vara så bra?!

- Han har ju varit det hela tiden, svarar jag . Men det har ju strulat som tusan i loppen.

- Vilket slutvarv han gick! Helt otroligt!

- Han gillar när vi juckar och skriker! Kusken sköter jucket och jag vrålar över upploppet.

Blicken jag fick var lite undrande.

- Kolla nästa gång han startar så fattar du vad jag menar, lade jag till utan att det på något vis såg ut att öka förståelsen hos den andre.