Två amatörtränare - en man och en kvinna - möts på stallbacken. Kvinnan hade några månader innan införskaffat en ny häst till rena fyndpriset.

Mannen:

- Du blåste mig på hästköpet!

- Va?! Vad sa du att jag hade gjort?!

- Du snodde ju märrn mitt framför ögonen på mig. Jag skulle köpa henne och hade fått klartecken av säljaren. Så ändrar han sig och meddelar att han sålt till dig. Vet du vad som var motivet?

- Näe... svarar hon som intet hade en aning om att det var någon annan spekulant på hästen, hon hade ju till och med prutat ner priset...

- Han sa att du var ju så gullig!

Ja, vad ska man svara på en sån grej. Lärdomen är att travgubbarna med gällivarehäng och keps kanske skulle skicka fram frun istället när det är dags att köpa häst...

Å andra sidan minns jag mannen som annonserade i TravRonden för mycket länge sedan:

Eftersom slavhandel är förbjuden kan jag inte sälja min fru. Blir därför tvungen att sälja min mycket lovande tvåårshingst.

 I väntan på nästa hästaffär så tipsar jag den fule som blev blåst av den gullige. Det finns nämligen ett himla bra säg som lyder som följer:

Om du går fort och skrattar mycket

märker ingen att du är ful!