Gubben vrålade flera gånger - inte högt men väl inne i skallen sin. Vi pratar Örjans sista start i Boden. Då anfallet startade när loppet var slut.

Gubben vill absolut ha Maria i vagnen igen - han tror också på henne. Ordinarie kusken Lotta skrattar:

- Tänk så många löp jag kört bort för dig! Men man måste få vara med, man måste träna annars blir man aldrig kusk! Man måste få lära känna hästen.

Sedan berättar Lotta om hur småsaker kan påverka hur man fattar beslut.

- Komma fel ut ur volten kan göra en osäker. En värmning som inte var som vanligt likaså. Och om man känner att man har att åka med så kanske man minns någon annan gång då man brännt på i vida spår och fått trött häst. Och fått skäll för det efteråt. Sånt påverkar ska du veta. Du skäller ju inte. Och jag vet ju att du har tränat. Och så har det ju hänt att jag frågat om hästen tål att gå i spåren och fått ett ja. Och så tar jag sats i spåren och hinner bara få upp ångan så känner jag att hästen inte är stark. Man måste känna själv för att veta om hästen tål en vid sväng. Sen är det ju perioder då det inte funkar i löpen. Då blir allt bara fel.

Nå, vi anmäler igen och Maria har gett körlöfte. Och fram till start får vi be henne käka taggtråd - vilket jag bett Lotta göra flera gånger ...