Martha skickade på Erika en fetsmäll. En klockren träff strax under ena framknät på insidan av skenbenet. Det hördes att smällen tog - hur det låter? Tja, det påminner om ljudet som uppstår när man hör ljudet av träff på levande älg... lika svårt att förklara. Man bara hör att skottet tog - det hörs liksom. Exakt samma sak är det när en skodd bakfot med snärt träffar ett skenben - det hörs också att det tar.

Erika lyfte upp det träffade benet, blodet stänkte - det rann inte. Inom fem minuter hade jag satt kylklabbe, aloevera på såret och arnica för smällen. Höll benet nerkylt de första dagarna och idag fick Laser Lisa anfalla benhinnereaktionen.

Zoola - Erikas morsa - blev tvärtjock i ena bak för tre veckor sedan. Såg ut som om hon fått ett hängbröst på utsidan/baksida av den kotled bak där hon för tre år sedan fick in en rostig spik. Veterinären visste inte vad det var och föreslog liniment. Zoola är inte halt, springer på även om det ser ut som om det nog känns lite spänt/trängt/svullet. Laser-Lisa visste inte heller vad det kunde vara. Jag chansar på att det är rester av den rostiga spiken som vill ut och börjat röra på sig.. .

Å så fick Örjan sig en duvning. Efter sista loppet i Skellefteå - då bettet blev en halvmeter för långt och gjorde hästen till en bredkäftad groda -så har det känts att det gav en reaktion på halskotorna. Mycket riktigt, två¨halskotor hade hamnat på trekvarten igen. Så nu är grabben rak i halsen igen och jag har lovat att han ska slippa bettet som mitt i allt byter skepnad.

Ja, så kan det vara i hästägarvärlden. Och det lustiga är att det finns många saker som händer som man som tränare inte kan göra nåt åt. LaserLisas besök idag har inget med träningen att göra ... är det bra eller är det dåligt? Inte vet jag...