Kvällstävlingar på Bodentravet. Telefonen ringer mitt i pommes fritten. Det är Lottas gubbe Leif som undrar om jag kan springa till banveterinären.

- Vi glömde fråga om Frode fick defilera med käken uppe.

Jag svalde hamburgaren mitt i steget och remmade som ett skållat troll bort mot stallsvängen. Hästarna var på defileringsvolten redan så det var långa kliv som gällde.

Innan jag svalt ner sista matbiten var jag framme hos banveterinären som denna gång var den stora veterinären som krymt och köpt ny garderob... Hajardu?! Vi har en banveterinär som startat nya livet efter att ha gått ner flera havresäckar i vikt. Vi pratar inte viktväktare utan divisionen ovanför det.

Där sitter han och bläddrar i programmet när jag flåsande å det ödmjukaste anhåller om att Frode Viking ska få defilera med käken uppe eftersom han ibland kan få för sig att boxa kusken ur vagnen.

Första svaret kommer från ekipagekontrollanten vid dörren som lättar på ögonbrynen och tittar på mig:

- Det var konstigt, du som har så lydiga hästar...

Jag svarar inte utan har blicken på veterinären som liksom tänker till. Nu kommer något helt annat, känner det på mig.

- Du får välja, säger så banveterinären med en myndig stämma. Hästen får ha käken uppe om han vinner annars blir han avstängd i tre veckor. Vad väljer du?

- Käken åker upp!, svarar jag. Det är ett enkelt val. Han vinner ju!

Jag remmar fortare än blixten bort till defileringsvolten och signalerar åt Lotta att det är grönt ljus.

Några minuter senare har Frode Viking vunnit så till och med banveterinären blev glad...