Som att färdas över en gräddtårta...
Så tänkte jag på lördagmorron då jag genade över Gråträsk för att snabbare än blixten ta mig till ett seminarium i Lycksele.
Det var så fint så det nästan var overkligt! Snö, klarblå himmel, nyhyvlad vinterväg med frostskimmer på. Intet ett spår i skogen. Fina små hemman övergivna inne i djupsnön, små fina boställen där ingen längre behöver tänka på att skotta snö..
Väl framme i Lycksele begav jag mig till stora hotellet med jättekåtan. På väg in så anslöt Roger Pontare vilket förde med sig ett lättare missförstånd när han som den gentleman han är vänligt leende öppnade entrédörren för mig.
- Men vad trevligt att ni kunde komma! säger en äldre man och greppar handen min med båda sina. Hans ögon flackar mellan mina och Pontaren strax bakom. Så trevligt att ni kunde komma hit!
Jag tackar honom för det trevliga bemötandet och slinker iväg när han fortsätter hälsningscermonien med mannen med orangeröda lakan och tennarmband på sig.
Efter lunch iväg på seminarium på hästcentret i Lycksele. Stöter ihop med en kvinna, egenföretagare, som driver terapeutisk ridning. Väldigt intressant!
Vi ska på seminarium med Eva-Lena Kuhl Nornefeldt, Australien. Ämnet är Kranio-Sakral terapi som i korta ordalag handlar om hur kroppen hanterar/interagerar med omgivningen. Hur kroppen dämpar smällar vi får och detta registreras i kroppen.
Det finns en koppling mellan skallbenet(kranio) och korsbenet (sakral) via ett fodral som omsluter benmärgen. En whiplash får det att spänna och dra i det fodralet och detta i sin tur ger reaktioner på annan plats i kroppen. Kroppen minns var smällen tog - endera fysiskt, känslomässigt eller mentalt.
Hästar har förutom sitt hästminne även väldigt effektivt cellminne och det var det som hela allt egentligen handlade om. Hästar som varit med om nåt trauma kan ju bete sig lite skumt när en situation får dem/deras kropp att minnas den händelsen. Och det är ju bra men ibland blir det lite för många krockskador...
Hur kan då en kropp bli av alla små smällar den får genom åren?
Sällskapet valde att studera deltagarna och jag var så vind och sned i min kropp så det var inte sant. Sned som en ostkrok vara bara förnamnet.
Till sist skrattade vi allihopa. När man ger sig tid att studera en människa - eller en häst - så ser man att armar och ben inte är symmetriska, näsan sitter snett och ögonbrynen lutar åt olika håll. Allt detta är ett resultat av allt som kroppen krockat med under livet och ansett sig tvungen att reagera på för att bibehålla balansen. Det som vrider kroppen sned är det som kroppens celler minns och inte riktigt släppt taget om - kortfattad förenklad beskrivning.
På väg hem så tänkte jag att min kropp hade verkligen följt med på min livsresa som ibland varit mer än lovligt våldsam.
Speciellt under alla de år jag, och sedan jag och gubben, körde hundspann. Kört omkull, nästan kört omkull, halv slagit ihjäl sig och de gånger man för säkerhetsskull tagit sig till akuten ...
MEN det lustiga var att den enda situation/skada som saknar cellminne (fysisk smärta, känslomässig, mental) är mina avskurna fingrar fastsydda på ena handen.
Det var ju rena traumat att se och känna hur fingrarna föll åt fel håll då jag öpnnade handen... och sedan inte alls rörde på sig då jag försökta stänga den ingen. Men det hade sin förklaring - jo, senorna var ju avskurna men det jag menar var att jag hade jobbat för att bli av med cellminnesreaktioner.
Varje gång jag såg en kniv så drog kroppen min efter andan. Skumt tyckte jag men insåg ju att synminnet fick mig att känna knivbladet skära av senor och mota benen i fingrarna. Men jag kunde ju inte dra åt mig andan varenda gång blicken föll på en knivsegg...
Så jag drog in på stan, till husgerådsavdelningen och tänkte köra med utmattningstekniken. Hjärntvätta min egen hjärna. Så där gick jag och tittade på knivseggar och lät som en som hade astma... Till sist ides inte ögat skicka meddelande till handen och det känslomässiga minnet slutade dra efter andan. Men det tog en stund...
Man kan ju fundera över vad butikspersonalen tänkte ... de måste ju trott jag var helt vansinnig på någon och funderade ut vilket mordvapen som var lämpligt.