Häromkvällen - i becksvarta mörkret - gick jag ner i hagen för att hämta in en häst. Satte foten på en tappsko! Chansen är 1 på 500 000 att min fot landar just där skon ligger! Jag tror jag hann ta 80 steg innan jag satte foten rätt!

Man skulle ha lirat!

Men i denna helt sanna historia vet jag inte hur man räknar ut oddsen - det som hända kan egentligen inte ha hänt...

Min hästväninna från Hälsingland fiskar med mjärde i älven. En granne från byn ringer och säger att de har vittjat mjärden eftersom den stack upp ovanför vattenytan. Sen hade de kastat ut mjärden igen på ett mera lämpligt vattendjup.

- Nå, var det fisk i mjärden? Fick ni nåt?

- Vi fick en sköldpadda?

- Vad sa du att ni fick?

- Det var en stor sköldpadda i mjärden!

- Äh, lägg av nu. Inte f-n var det en sköldpadda i mjärden...???

- Jo, å så var det en gädda. Sköldpaddan levde och var nästan 3 decimeter lång. Den måste ju ha gått in i mjärden för att käka småfisk. Som tur var kunde den få luft eftersom mjärden stack upp. Vilken tur den haft!!!

- Men vars kom den ifrån?! Det är ju omöjligt!

- Nä nä. Det finns en familj som har sökt som tusan efter sin sköldpadda som har varit borta i flera veckor. Deras hus ligger 800 meter från älven! Vilken grej!? Sköldpaddan måste ha luktat sig till vattnet. Men vilket flax att den gick in i mjärden så den blev räddad till slut! Det börjar ju bli lite kyligt i vattnet...

Tja, vad ska man säga?! Detta är lika osannolikt som att man bryter pekfingret när man petar sig i näsan!!

Lite mera sannolikt är det ju att finna guldfiskar och sköldpaddor i en kommunal park i Norrbottens inland där folk haft som tradition att lämpa sina överblivna vattenlevande husdjur... men det är ju en helt annan historia...