Det har varit febril aktivitet i ett par dagar - den stora hästjakten har varit igång.
Så här var det:
En bonde jag känner har en inhyst häst i stallet som sällskap till sin lite yra nordis efter BorkRigel. Så ska kompisen flytta och det drog ihop sig lite väl hastigt.
- Vad tusan ska jag göra?! Får jag inte hit en passande häst innan torsdag - då går det inte!
- Vaddå torsdag?!
- Jo, ridisen ska flyttas då och jag blev tagen lite på sängen. Finns intet en chans att Borken blir varandes kvar inne i stallet om han blir ensam - intet en chans. Har jag inte löst till torsdag - då blir det nödslakt för Borken.
Till saken hör att nordisen har fångproblem emellanåt och har hängt på gärdesgården flera gånger men lyckats räta upp både fötter och ben. Så hans finns kvar och är absolut inte nära döden på det viset just nu. Jag inser problemet och försöker sprida ut lite krokar här och där.
Har haft annat att göra så jag vaknar till när det ringer. Idag är det torsdag och i andra änden av tråden hör jag bondmorans röst. Det knastrar i mobilen och jag hör:
- ..... å då ringde jag nödslakt .....
Äh, gick det inte att lösa.... oh hjälp, nu lär det ha blivit vattenskada ... vad det ska ha gråtits där i köket, hinner jag tänka.
- .... haha! .... ..oletta heter hon ...
- Va?!
Rösten är glad, hon skrattar och efter ett tag fattar jag budet. Så här gick det till:
Från måndag till torsdag fick hon några tips men inget passade. Paniken spred sig och sent på onsdagkväll satt gråtklumpen högt upp i halsen. Så tog hon mod till sig nu på torsdagmorron. Lyfte på telefonluren och ringde till nödslaktaren som hon känner mycket väl eftersom hon själv har en stor gård med mjölkkor. Han har ju liksom varit förbi någon gång...
Nödslaktarn känner till hennes häst:
- Men inte ska du väl slakta honom?!
Och bondmoran berättar att ridisen ska försvinna under dagen och vad det i praktiken innebär. Det blir lite tyst i andra änden, nödslaktaren tänker ... och säger:
- Men du, för tusan. Jag har ju en nordismärr här. Hon ger sig till slut och har bara gått i hage i 1,5 år. Ta henne som sällskap till Borken. Du får låna henne!
Och sedan händer saker väldigt snabbt. Bondmorans dotter ringer från skolan och får veta att nordisen kommer. Blir så glad att hyllan hon gör i slöjden i skolan får en inskription med nya hästens namn. Ridisen försvinner och in i stallet leder bondmoran nya hästen. Och sedan ringer hon mig.
- Borken har vrålat och slagit i väggen. Hon har pipit till svar. Nu har de nosat på varann och de får vara inne ett tag till sedan släpper jag ihop dom! Haha. Man ringer till nödslaktarn och det slutar med att nödslaktaren kommer hit med en levandes häst!
Det tjuter och smäller i bakgrunden. Jag hör att den lättgråtna bondmoran är glad och att en gigantiskt tyngd plockats av från hennes axlar. Det var ju fint!