Erik Adielsson hade fullt upp med att försöka på Hanoi i balans bakom startbilen i V75 på Jägersro. Hästen såg laddad ut men något var allvarligt fel, så fel att Adielsson efter att ha orsakat två omstarter (bakom bilen!) lämnade banan och begav sig till stallet.

I intervjun efteråt sa Adielsson att första omstarten berodde på ett materialfel - tömmen hade slagit ett halvvarv runt bettet/parerstången så styrningen inte blev liksidig.  Ekipaget begav sig till stallbacken och kom tillbaka med grejorna i ordning men det hjälpte inte. Hästen var ur balans och gick ej att få stopp på. Adielsson valde att passera utanför och förbi startbilsvingen och orsaka omstart igen.

Hästar är ju känsliga djur. De känner av omgivningens energier och kan med hårstrånas hjälp veta var flugan placerar sina fötterna på deras kropp. De är flyktdjur och bytesdjur och är därför utrustade  med extrem lyhördhet inför omvärlden. En lyhördhet som är en riktig tillgång för dem MEN ställer krav på finlir från vår sida.

Så sätter vi på selar och remmar och vagnar bakefter. Vi slår på högtalare och omger hästen med folk som är uppe i varv, taggade, nervösa, oroliga och såpända på alla de vis. Vars kroppar energimässigt vibrerar och måste kännas som osäkrade handgranater utifrån hästens perspektiv. Sedan laddar vi hästen med massor av käk och förväntar oss att den ska kunna behärska sig utan att fara ut ur skinnet sitt. Bete sig balanserat och inte förta sig när det börjar bli dags att samlas bakom startbilen...

Hanoi hade det inte lätt igår. Inte Erik Adielsson heller. Hästar kan välja att försöka följa med människokalabaliken ELLER att undvika den. Hanoi gjorde sitt val igår.

Eller som en häst signalerade till mig, apropå folk i sin omgivning:

Om deras energier krockar med mina så måste mina ha förkörsrätt! Ta hänsyn till min lyhördhet.