Mitt intresse för hästfötter har tagit mig in på en intressant upptäcksresa i kunskapslandet.

Tidigare sanningar inom hovslagarområdet blir en efter en dödförklarade eller massakrerade med vetenskaplig precision. Med datorer och teknikutveckling kan vi studera hästfötter på ett helt annat sätt nu än de tidigare undersökningar som ligger till grund för "gammeldags teorier"  om hovslageri/hovvård.

FÖRR betraktades hästfötterna utifrån - foten skulle passa till benet och vara i raka linjer i relation till benställningar och lutningar. Den stillastående hästen var utgångspunkten.

Den STATISKA BALANSERINGEN av hästhoven  skapade hästfötter som såg ganska snygga ut när de stod still. Det var under den tiden då vi trodde att det var vi som från utsidan kunde designa formen på en hov.

Sen började vetenskapen kolla hur foten rörde sig och vi började BALANSERA RÖRELSEN med skor som bromsade eller svängde landning och ändrade överrullning. Tunga skor här och lätta där. Då trodde vi att hästen inte hade koll på fötterna och vi skulle hjälpa den styra fötterna.

Sen stod teoriutvecklingen still under många år då mekaniseringen gjorde att hästar stod lågt i kurs och det saknades intresse att forska. Nu är det full fart med datorer och kameror som kan fånga upp både rörelse och rörelseenergi. Nu vet vi att hästen skapar sin egen hovkapsel, inte vi,  och att det är deformerade hovar som orsakar snubbel, skalpning och annat tjafs eftersom obalanser gör att nervsignaler inte når fram till hjärnan.

Nu har fötter studerats för att bedöma FUNKTIONALITET I RÖRELSE och helt plötsligt finns konkreta kopplingar mellan fotens strukturer och hur foten blir stimulerad till att växa. Nu vet vi att det är hovens ingående delar som BALANSERAR TILLVÄXTSTIMULIT. Om hoven inte är i balans så växer den inte balanserat och symmetriskt heller.

Sen kommer då vildhästforskning i mer organiserad form, ej bara observationer. Nu finns tillgångar till obegränsat studiematerial från olika typer av klimat och naturområden. Vildhästarna i Australien behöver decimeras och forskningen får tillgång till 10000-tals hästkroppar och kan vraka och välja vilka delar som ska studeras.

Och vad har vi lärt oss?! Jo, att det vi ser längst ner på hästbenet styrs av vad hästen har gjort och vars den trampat med sina fötter. MILJÖ och ANVÄNDNING styr hovformen och bland de vilda hästarnas fötter kan vi enligt forskaren Brian Hampson - som jag döpt till Crocodile Brumby - finns att beskåda

"Good, bad and ugly hooves"

Om användning och slitage möter varann kan vildhästen få en naturligt fin fot. Men så är det inte alltid. Värsta fötterna finns på vildhästar som håller till på mjukt fuktigt underlag och dessutom knappt behöver flytta fötterna för att komma åt mat eller hitta vatten...  De vildhästar som har ett liv som påminner om våra hagsmycken.

Skillnaden är att hagsmyckena åtminstone får sina fossingar verkade några gånger per år ... hur vildhästkollegornas hovkapslar ser ut efter några år kan vi inte föreställa oss!...

Så det är inte alltid som man tror. Alla vildhästars fötter är alltså inte bättre än tamhästens! Inte för att det är nån tröst precis.