- Banan stänger om 10 minuter. Det är dags för dagens ponnylopp.
Himlen har öppnat sig. Högtalarrösten överröstas nästan av regnsmattret. Det saknas ett ord för när det MER ÄN vräker ner. Jag springer som en blöt katt från Bodentravets samlingsvolt in under tak vid Gustafs loge i stallsvängen. Man ser knappt ekipagen som väntar på defilering. Nu snackar vi spöregn vid absolut sämsta tillfälle.
Tillsammans med de anställda har jag iscensatt en blåsning av sällan skådat slag. Den kvinnliga vd:n ska sluta och personalen som jag känner väl (har varit styrelseordförande för företaget) har hållit mig underrättad om vd:ns agenda. PonnytravsChristina har mobiliserat folk och förberett sig.
Under de senaste14 dagarna har jag tvingats ljuga så mycket så ögonen svullnat igen och tungan blivit svart. Men det var värt det ...
Vd och jag har först möte hemma hos mig. Sedan ska hon på möte i Luleå och vi följs åt dit för att därefter tillsammans åka till Boden för att ha möte med en väldigt viktig person.... Egentligen så går allt ut på att få henne till Bodentravet för där väntar personalen i en svart skåpbil med tonade rutor...
För att göra en lång historia kort så fick jag henne att tro att vårt möte med viktiga personen skulle ske på Bodentravet, Gustafs Loge. Vi stannade till vid inskrivningen och hon trodde jag skulle lämna in några hästgrejor där. När jag bad henne följa med ut så mötte hon en ur personalen...
- Men vad gör du här!!???
Till saken hör att företaget har sin verksamhet 14 mil från Bodentravet...
Nå, uppe på inskrivningen gapar hon fortfarande. Hon och personalen får en väldigt kort kortkurs i hur travtävlingar går till. På tavlan på väggen presenteras hästarna som ska starta. Vd:n gapar och börjar se lätt stressad ut. Personalen ser glad och förväntansfull ut men det lyser igenom lite tvivel om den egna körförmågan.
Propositionen presenteras effektfullt via hästarnas storlek. Vd:ns uppsittning skulle starta längst bak - det var det enda som var givet på förhand. Hästen som stod start 1140m var drygt bordshöjden, 1340 stod två välvuxna betydligt större hästar, 1500m stod ytterligare en ännu större häst och längst bort på bortre långsidan skulle alltså vdns häst stå med sina 500 m tillägg.
- Men hur stor häst ska jag köra?!
Vdn började se rädd ut men mumlade nåt om att man kan ju aldrig få köra häst så där på en gång. Hon trodde alltså att det var riskfritt och att det inte alls skulle bli nåt lopp. Men när hjälm och körbyxor var på plats och hon stod på stallgången och borstade en häst, då började hon ana att det var skarpt läge samtidigt som hon litade på att världen inte kunde vara så tokig att helt ovana människor fick köra... det måste ju finnas säkerhetsföreskrifter eller nåt....
Personalen fick välja uppsittning utifrån namn och utseende och ekonomiansvarige valde enda hästen med vit man... ögat skulle ha sitt. Vad de andra valde efter för system, det vet jag inte.
Så fick hela gänget en genomgång kring utrustning och körning i största allmänhet. De fick öva genom precisionskörning i skritt och sedan i trav. Solen lyste och det var trevligt att vara fotograf åt sällskapet. När de kände att de kunde trava mellan konerna utan att välta dem, ja då började de flinas både här och där. De började bli ganska taggade!
- Men va roligt det här var!!
Körstilen varierade och när det började dra ihop sig till defilering kom århundradets största moln farandes. Himlen öppnade sig och det vräkte ner. Lika bra tänkte jag, de här kuskarna behöver svalka ner sig lite för de hade verkligen tänt till.
PonnytravsChristinas röst blandades med defileringsmusik och in på banan kom då gänget som fått med sig var sin ledhjälp för att hitta startplats och få hjälp att volta. Precis när loppet släpptes iväg slutade det regna!
Starten gick hyfsad. Vd:n tyckte hon var tidig så hon tog ett extra varv. Hon som ledde voltningen körde en regelvidrig springspårsvändning och ekonomiansvarige var så i gasen att hon laddade ut från start - åt fel håll.
Nå, 500 meters tillägg är ju ingen lek. Och en vd ska ju vinna över personalen men personalen vill ju vinna över sin chef. De kördes på alla händer det ska gudarna veta.
Vdn hade en lite speciell körstil - påminde om joyridestilen - ni vet vagnen där kusken liksom satt på knä framåtlutad. Men den var effektiv. Vid varvning lyste tävlingsinstinkten i ögonen på hela bunten. De köksbordshöga ekipagen tog sig nån galopp emellanåt. 500 kvar var det tre ekipage med vd i antågande som ett expresslok bakifrån i mycket vida spår.
- Jag hörde speakern och hörde hovslagen bakom mig!
Ekonomiansvarig var helt vild och försökte övertyga sin vitmanade häst att de skulle hinna undan. Men vd körde förvånadsvärt bra och hann precis ikapp mellan indikatorn och måldomartornet. Hann flina och göra segergest til och med.
- Det här är bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv!
- Ta ett kort så jag kan visa barnbarnen!
Det snackades och skrattades efter segerdefilering, när hästarna skrittades av på lillvolten och sedan när de själva fick sela av och ställa in hästarna i sina boxar.
Nu snackades det om att de skulle komma på Bodentravet när det vankas V75 och nattrav!
Tänk vad små lydiga ponnyhästar, pedagogiska lärare från ponnytravet och speaker Christina kan göra människor lyckliga. Man blir så glad när man ser det tindra i ögonen på folk!
Mycket bra arrangemang med synnerligen lyckat utfall för vd:n! Diplom och prisrosett till och med!
Speciellt imponerande var att se hur segerhästen Yre förändrats de senaste åren, från en yrhätta till en stabil segerhäst. Bra jobbat av ponnytravet! Vdn tackade hästen flera gånger:
- När vi kom nära en häst så sög han i, han skulle bara förbi. Och jag sa att nog hinner vi ikapp!
Hatten av för ponnytravet!