Läser detta på Monthy Roberts hemsida:
To take your training to the next level, recognize that when you are doing your work right repetition is your greatest ally and when you are doing your work wrong, repetition is your greatest enemy.
Over and over again measures must be taken to make sure your horse is at ease with situations that would otherwise seem chaotic.
Denna utsaga fick mig att tänka på min bruksnordis Gorm som snabbt lärde sig hur man backar. Han älskade att backa - uppför och nerför, hitåt och ditåt - och att visa upp att han kunde backa.
- Kolla va Gorm kan! Han kan backa i uppförsbacke och runda ett träd med rumpan!!!
Jo, det kunde han och han flinade med hela ansiktet när lättroat folk var på besök och både skrattade och applådera åt hans konster. Så den typen av repetition var verkligen en tillgång.
Å andra sidan hade han en helt annan backningsövning för sig när han var liten knodd. Hans rumpa växte nåt otroligt och han försökte få mig att fatta att han hade växtvärk i storröven. Pedagogiken var enkel och började med att han - ståendes på stallgången - gjorde alla slags förflyttningar för att jag skulle knuffa bort hans stora ända. Himlade med ögonen för varje massageknuff i rumpmusklerna och tog ny sats för att få ytterligare en "tillrättavisning" eller tillsägelse eller vad den nu var.
Utifråns hans perspektiv var jag en knuffmassageapparat som gick igång när han - som björnen Baloo - viftade med rumpan mot mig som om jag vore en klia sig på - stubbe.
Nå, jag hade ju gjort ett antal - som Monthy Roberts skulle sagt - felaktiga repetitioner som fick intressanta följder för oinvigda besökare...
Gorm gillade besök i hagen. Ju fler nya människor desto roligare var det. och alla tyckte att han var JÄTTESTOR och GULLIG fastän han var liten och såg ut som ett troll.
Och så började han visa rumpan åt folk för att de skulle knuffa honom i ändan. Men besökarna flyttade på sig själva istället för att försöka flytta på honom. Och han backade med storrumpan mot dem och de backade undan. Och så där höll det på till dess Gorm började bli lätt irriterad över hur trögfattade folket var. Då backade han mera bestämt samtidigt som han vände storskallen mot deras håll och liksom grimaserade.
Och då vart det fart. Inte på knuffandet men väl på besökarnas fötter eftersom de trodde att han hotade dem och ville mota dem ur hagen...
Nå, han slutade vilja ha massageknuffar i röven då tillväxten avstannade OCH han begick ett lite puckat misstag.
Det var vår och vi satt på renskin i en snödriva i hästhagen. Framför oss i solen brann en liten eld och vi var några stycken som myste i vårsolen, drack kaffe och grillade korv. Och våra snikna hästar stod runt omkring och väntade på allmosor. De ville inte ha korv så efter ett tag ledsnade de andra och gick iväg men Gorm hade andra planer.
Han tänkte ungefär så här.
.... Om jag nu inte fick godis så kanske man kunde få sig en massageknuff i storrumpan... jag kör rumptricket och ser om det funkar...
Så Gorm snodde på en femöring och vände rumpan mot oss och backade rakt över korvgrillarbrasan i riktning mot den som kunde lappa till hårdast... dvs jag.
Och vad tror du man gör då man ser en bruksnordissvans dansa strax ovanför lågorna?! Och lurvigt hovskägg knorra ihop sig längts ut på stråna när pizzatallrikarna till fötter gör en glödvandring baklänges påminnande om Michael Jacksons Moon Walk ...
Jo, jag hoppade upp och skrek - och Gorm han flinade och väntade på den sköna massageknuffen i storrumpan. Det luktade bränt hästhår när jag böjde mig efter en vedklabbe. En rund björkklabbe landade i det stora muskelpaketet i hans rumpa och än en gång fick han sin vilja fram - ståendes på glödande kol fick han mig att på hans uppmaning utföra rumpmassage...
Jag lappade till honom en gång till med vedklabben i rumpan samtidigt som jag smackade och vevade med armarna som en väderkvarn. Han tog sig ett steg framåt samtidigt som elden tog sig... en lite varmare flamma svedde honom under stormagen och vips så var han borta. Och från den stunden slutade han tigga om rumpmassage. Tacka elden för det!
Nänä, det vart inga skador på vare sig fötter eller hud. Lite avsvedda hårtoppar var allt.