- Varför lägger du energi på distansritts-idéen?

Fick den frågan härom dagen. Svaret är så enkelt:

- Jag älskar travhästens kynne och attityd.

Travhästar föds med förväntningar. Första gången travhästen öppnar ögonen ser den en nyfiken skärskådande människa glo på den. När den kommer upp på sina vingliga ben blir den värderad första gången. När den skuttar i hagen bredvid morsan sin blir den bedömd. Travhästen har alltid ögon på sig och vet redan från det fosterhinnan spricker upp över skallen vad hela livet går ut på.

- Få se nu vad du kan!

Det är nästa grej travhästen lär sig innebörden av när den börjar röra på sig med vagnen bakefter. Den springer och lyssnar av vad vi i vagnen betygssätter hos den. Den följer hela tiden träningsschema och har fått ett uppsatt mål utstakat för allt den gör. Travhästens hela liv är som en enda lång termin i travhästplugget. Varje träningsmetod är ett slags skolämne i travhästens värld - endera tränar den kroppen eller så tränar den knoppen. Sen blir det tentamen i skarpt läge när den startar och får prova prestera det bästa den bara kan.

Travhästen har räknat ut att det bästa sättet att ta sig genom livet med livet i behåll är att försöka lyssna av folk och fatta vad de vill att de ska göra. Travhästen är en snabbtänkt rackare som gillar fart och fläkt, uppfostrad till att pendla till jobbet och prestera under stressade förhållanden och under grupptryck.

Å så kommer då den dag då den professionella travhästen ska sluta tävla. Den är inte gammal - sedd som häst - när den lägger tävlingsgrejorna på hyllan. den har bara passerat sitt max som tävlingshäst i trav.

Och så hamnar denna genomsunda snabbtänkta häst som i vilket ögonblick som helst är beredd att svara på uppmaningen:

-Visa nu vad du kan!

Hos någon som vare sig törs eller vill veta svaret. Travhästen hamnar kanske i en värld där det inte finns några mål eller nån plan alls för vad hästen ska göra. För en normalbegåvad travhäst van vid att axla ansvar blir det rena kulturrevolutionen. De blir frustrerade av att sakna riktning i livet. De tas om hand av jättesnälla och gosiga människor som älskar att pyssla och dona med en häst som förvisso gillar den delen av livet.

Det de nya ägarna inte insett är att de har en extremt vältränad häst redan från start . De har nämligen köpt  nåt som verkligen kan bjuda på en riktig fartlek utan att de själva behöver göra nåt först. Kulturrevolutionen blir total - både hos häst och människa.

Människan blir rädd när hästen om och om igen "frågar" om det inte är dags att dra en repa. Den är beredd att prestera inför sina nya ägare, precis som den har lärt sig att man gör i människans närhet.

- Han är så het!

- Han är så nervös!

- Hans skenar!

- Han är så hoppig och tittig!

-Han är rädd för allt!

Ryttare och häst pratar om varann. Och vips vart den lätthanterade tävlingshästen ett problem ...

Man måste förstå att travhästar som tävlar är just tävlingshästar! Det är som när ponnyflickan - som drömt om en egen häst - får en skrotad tävlingsgaloppör som födelsedagspresent... det finns risk för lite stök. Speciellt om flickan är ute efter en skogsmullehäst som inte är snabbfotad...

Så, mitt mål med distans är inte att rida själv - fastän det nog kan hända - utan målet är att skapa en ny framtid för travhästar som slutar tävla på banan. Att hitta köpare som fattar vilken guldklimp de köpt förutsatt att de själva förstår vad och hur de ska hantera och kommunicera med tävlingshästen de faktiskt införskaffat. Distansritt är plättlätt för en travhäst att klara av. Sen är det upp till den som sätter sig upp att fatta hur just den individen ska utfodras, tränas och återhämtas för att prestera bra och hålla sig frisk.

Stormålet är att inom 3-4 år ha identifierat en tävlingsinriktad ryttare som fattar vad en tävlingshäst är och som är intresserad av att tävla i distansritt!

Med andra ord - jag jobbar för att skapa en framtid för Örjan när han faller för åldersstrecket. Distansritt ställer krav på ryttarens kunskaper om tävlingsföreberedelser och hur det känns i en häst när den är på hugget i positiv bemärkelse. Tävlingshästen ska vara glad och sprallig!!

Och kanske viktigast av allt, att ju mindre ryttaren stör hästen desto bättre kommer den att prestera under sadel.