Kopplingen till avelshingsten Skogans Orlov är ganska stark här på gården för tillfället. Eller vad sägs om följande:

Skogans Surprise alias Örjan är Orlovs brorsa.

Zoola är Orlovs gamla fjälla

Mastermind Erika är Orlovs unge och Zoolas dotter

Orlovs Nassak är Bucklans tvååring och han är också en av Orlovs ungar - och vars möderne långt tillbaka går ihop med Orlovs

Och Orlovs släkte är gammeldags, stabilt och inte kända för att vara tidiga hästar men mentalt mycket bra, robusta  och rejäla tävlingshästar. Och så en annan sak - när de växer då växer de...

När Örjan var fem år släppte jag honom i hagen under slåttern. Han åt och sov under en vecka och började tvärväxa nåt rent hemskt. 5 cm rakt upp i skyn och kroppen tänjdes åt alla håll. Tog ut honom ur boxen en dag och då såg han ut som en stående fågelhund när han fick en patellaupphakning.., Nå, det där löste ju sig av sig själv så det var liksom inget mer med det. Men han växte ....

Och så Mastermind Erika som vid nyår helt plötsligt hade väldigt långa ben vilket förde med sig att kroppen vart relativt kort. Resten kan ni ju räkna ut. Flickstackarn slog ju knut på sig själv. Skiljde som mest 5 cm mellan fram och bak.

Bucklans Nassak är ju två och i våras var han som en gammal patient i filmen Gökboet - lobotomerad. De andra hästägarna trodde han var sjuk för han släpade sig fram och var seg som tjära en svinkall februaridag. Orkade knappt gå, bara på sin höjd äta och så sova.

OCH NU går dessa två växande atleter på bete här. Och här finns det två tre mygg så GÅ PÅ BETE får de verkligen göra...

Häromdagen förbarmande jag mig över ungdomarna och bäddade en halvmeter halm och tog in dem över natten. På morron såg jag inte skymten av dom, inte till lunch heller. De vara sig hörde eller såg när de låg helt utslagna och snarkade som avsmullna fyllesvin.

Så jag ringde Bucklan och bad henne lyssna på två ljud och sedan tala om vilket ljud som hörde till hennes häst. Riktade mobilen i mot sänghalmen så Bucklan fick höra hur tungt de sov och hur olika deras höga snarkljud lät.

Den ena lät som stock i avloppet och den andre som den snarkande mannen som hyrde lillstugan här på gården en gång i tiden, han som snarkade så högt att katten blev tvungen att gå ut...

Fatta hur det lät där inne i stallet! Och hur Bucklan garvade i telefon!

Och här i markerna, på alldeles för nära håll, knatar det omkring björnar med ganska stora fötter... och en sån nalle hinner ju äta upp en sovande häst innan den ens vaknar av oljudet.

Men det börjar se bra ut för min del - min trötthäst har börjat jämna till sig - nu skiljer det bara 2 cm mellan fram å bak. Efter slåttern kanske..?!