Hela Svanstedt-rättegången är sorglig. Dags att rensa byken! Och sedan får vi se vad som finns kvar när röken skingras. 

Folk som ljuger och dessutom är dum mot hästar - ja den kombinationen vill jag slippa.

Ord står mot ord. Chefens metoder blir ifrågasatt av anställda. Fd anställdas kompetenser kritiseras av chefen. Andra chefer ansluter med vitsord till chefens försvar. Grannar har sett konstigheter. 

Vissa har bara hört talas om grisfösaren som tydligen inte finns men ändå finns. Och använts, åtminstone en gång eller?... Och om den fanns så saknades batterier eller hur var det nu? Eller kanske det var transportörens grisfösare som användes för slaktdjur och för väckning av trötta hästskötare? Vi lär få veta sanningen.

FUNDERAR DU IBLAND ÖVER OM ATT

Är det inte sorgligt att Goop åker till Frankrike och selar ut fine Quarcio du Chene med snarbett - något som är förbjudet här hemma av djurskyddsskäl?

Och tänk om grisfösareförsäljningen ökat till följd av Svanstedt-affären? Att korttänkta mammom-muppar tror att de blir Sveriges bästa travtränare med grisfösarens hjälp?

Skrittade i mörkret igår. Satt där bakom Skogans Surprise och funderade över meningen med travlivet.

Svanstedt-rättegången med grisfösarhistorien ställer saker och ting på sin spets. På samma vis som avslöjandena om de sviniga grisuppfödarna. Man måste ta ställning helt enkelt.

Kött från köttfabriker har vi slutat äta för länge sedan så julskinka från svinpälsar är inget problem.

FEI som inför doping i ridsporten kan jag ta avstånd från genom att ej tillhöra det hästsportskollektivet.

Grisfösare och travets smärtbaserade "hjälpmedel" såsom gomtryckare och snarbett stör mig. I resultatlistorna från PEABtravet läser jag att en kusk blivit bestraffad för felaktigt bruk av körspö på en TVÅåring. Ledinjektioner som en del i träningskonceptet hos vissa tränare. Vad är det med travvärlden!?

Jag vill inte ha det så här! Jag vill inte tillhöra ett kollektiv där mammons tempel lockar vissa individer till att passera alla jävla gränser.

Men hur ska jag ta ställning med mina travhästarna i stallet och B-tränarlicensen?

Jag ingår alltså i ett kollektiv där det finns delar som jag tar avstånd ifrån. Som jag inte vill bli förknippad med. Som representant för travsporten vill jag ej heller bli beskylld för att supporta hantering av häst i djurskyddets och etikens gränsland. Jag vägrar i sten!

Och där sitter jag i vagnen och hör hästens brodd krascha isen på vägen. Det är tyst och fridfullt - rena meditationen, älskar de stunderna. Sitter där och funderar om hur mina drömmar plötsligt står för nåt helt annat sett ur någon annans perspektiv. Hur mitt travintresset hamnat på kollisionskurs med mina egna grundvärderingar.