Hur märrn använder sina fötter i befintlig livsmiljö skapar en hovkapsel som ser ut att kopieras till fostret och fölungen. 

Hovkapseln och hovväggens utformning verkar matcha märrns för att fölet ska kunna klara av att landa ordentligt på sina fötter i den miljö där den föds. Morsan verkar kunna förbereda sin fölunges möjlighet att på egna små fötter klara livhanken redan från dag ett!!

Ett föl i vilt tillstånd avverkar i snitt 7,3 km per dag från dag 1. Forskningen på vildhästar i Australien visar det. De små liven landar på den jord som deras morsa vandrat på och som format hennes funktionella fötter. För att avkomma ska klara av de livsförutsättningarna behöver fölungen från start vara utrustad med samma skodon.

Och här börjar det nu bli intressant. Hovkapseln på fölungen är redan vid födseln lika formad som på märrn. Sen använder fölungen sina fötter vilket påverkar hur hovkapsel och "kötthoven" blir ihopsatta med varandra - lamellernas utveckling beror på hurfölungen sen använder sina fötterna.

Så här beskrev Brian Hampson vad de hittills sett genom att kolla fötter på ofödda föl. Det behövs väl en massa massakrerade högdräktiga brumbys till, för att vetenskapligt kunna bevisa att märrn kopierar sin egen hovform anpassad till livsmiljön, direkt till sin avkomma för att ge fölungen bästa möjliga förutsättningar till överlevnad redan från start.

Och vad lär vi oss av detta. Tja, låt fölen födas ute så de får börja med att bränna iväg i korta intervaller med sina minifötter.

Se till att morsan befinner sig på mark som påminner om tävlingsbanan. Se till att hon rör sig så hennes fötter  antar en funktionell sund form för att palla för träning och start.

Tja, sen löser naturen resten, eller va?!