Hästarna har brodd i skorna men man kan ju undra varför...

Det syns ingen snö och det spöregnar ute. Vi är i slutet av november och borde ha 10 minus och perfekt snöföre med fina vintervägar.

Nu står hästarna på glaserad gegga, dyngblöta med regntäcke på. Det är svart som i ett sotar ars-e.

De 20 år som vi bott här har ett mönster. Från början gick det att träna hundspann men i redan för 15 år sedan började snön lysa med sin frånvaro så vi fick lasta hundarna och köra 15 mil för snöträning inför tävling. Utan träningsvagn är du chanslös idag - det är barmarksträning nästa hela vintern nuförtiden. Och hundgården är tom.

Förr var det vinter  - nu är det som i Skåne.. det är geggigt till och med uppe i skogen där det lutar...

Oj vad jag saknar snögnirk under skorna, frost på ögonfransarna och lite köldstela läppar. Tänk att få ta på sig storoverallen, Sorelldojorna och dubbla långkalsonger, rånarluva och sälskinnshandskar!

Jaja, jag blir väl gnällig när jag fryser också men det hör ju till. Men vädret vi har nu - det hör inte till Norrbotten, det är då ett som är säkert.

Buu för det blöta!