Hästtransportörer brukar fega ur när de ska leverera häst till mig. De tror inte att vår lilla väg klarar storbussen. Bara nys - fråga DHL-grabbarna!

TransportNissarna stannar därför ute vid stora vägen istället. Så där står jag med ett grimskaft i nypan och tar den reströtta hästen med mig och knatar nästan en kilometer hem.

Den promenaden är fundamental för vad som kommer att hända sen. Först förstod jag inte att det fanns en långsiktig vinst med att göra som jag gjort men efter 20 år så har jag sett ett tydligt mönster - det blir så rätt!

Så här gör jag:

Jag har genomgång med hästen, stannar, går i olika tempo och ser till att den fattar hur jag vill att den ska bete sig i grimskaftet. Lugnt, vänligt väl medveten om att hästen är jättetrött och tycker att det är skönt att äntligen få röra sig.

Framåt, stopp, sakta, bakåt, hitåt, ditåt, stå stilla. Och i denna första stund, i detta första mötet, skapas hästens bild av mig. Om hästen tittar på något så förklarar jag vad det är. Och hästen är så lyhörd tillbaka, så följsam och så villig att vara till lags. Hästen är helt beroende av att jag blir välvilligt inställd till den. Och jag själv vill ju att hästen ska ha respekt för mig och även lita på mig. Efter 100 m fattar vi varann - redan då följs vi åt på det mentala planet. Ganska konstigt kanske men ett gyllene tillfälle att ta emot och välkomna en främmande häst. Jag får väl tacka transportNissarna för att det blivit så här...

Väl uppe på gården så går jag runt och visar var hagarna går. Var hagarnas öppningar och sträckningar är. Var maten finns och var vagnarna är. En rundvandring med andra ord, bevittnad av hästarna som redan är här. Och så fort hästen pekar med öronen mot något nytt så förklarar jag vad det är. Det blir en dialog som skapar band.

Sen avslutar jag alltid promenaden med att tala om för den nyanlända hästen att alla andra hästar här kan göra ett trix.

- De kan nämligen gå i trappor och eftersom du ska höra till gänget så undrar jag om du vill kolla om du kan gå i trappor du med.

Ungefär så går snacket och sedan går jag bara uppför stentrappen utanför huset med långt grimskaft och hästen följer bakom utan att ens ställa en fråga. Sen hoppar vi nerför stenblockskanten och sedan får hästen gå in i sitt nya stall.

SE exempel FOTOALBUM sida 9

Jag kom att tänka på den här lilla grejen när jag fick en förfrågan om lokor till ponnies. Frågan kom från en som håller regelrätta lekdagar för hästar och folk. Helt i min smak - sånt gillar jag och jag lovar att din häst skulle gilla det också om du provar ta ut svängarna lite grann!

Kolla på den här länken - hoppa in på PLAYDAY!

http://www.ewa-angantyr.com/