Amatörleden lär visst glesna enligt de som håller ordning på statistiken. Hur löser man det då? Tja, logiken pekar ut två olika vägar:
a. Locka till sig nya amatörer
b. Se till att de befintliga blir kvar.
Man kan ju använda olika strategier beroende på om det är a eller b man valt. Denna historia handlar om Bodentravet och berör väg b => så gör man för att befintliga amatörtränare ska bli banan trogen.
Denna historia inträffade för ett par år sedan. Det var sommar och sol, norrländsk sensommarkväll med solen ståendes högt på himlen även om klockan närmar sig 20.00
Amatören är ensam i gäststallet. Utanför står personbilen med hästtransporten baki. Baklemmen är nedfälld och bredvid står en sulky uppställd. De yttre tyder på att det är någon som är på banan för att köra ett snabbjobb.
Amatören har duschat klart hästen och håller på att packa ner grejorna i trunken. Han går in i boxen för att sätta på transportskydden, då precis då hör han ett ljud. Järn som slår mot järn... hjärnan hans plockar snabbt fram innebörden - någon låser stalldörren genom att vrida ner låsarmen på dörrens utsida. Klonk låter det.
Amatören släpper grejorna och remmar fortare än kvickt mot stalldörrn i andra änden av stallet men innan han hunnit fram så hör han först klonkljudet för låst stalldörr följt av klackljudet då en bildörr slår igen följt av frasljudet av hylanddäck som försöker greppa tag i stallbacksgruset.
När amatören vrålande slår nävarna i stalldörrn har redan ljudet av bilmotorn försvunnit i horisonten. Bakom ratten sitter en av travsällskapets anställda men det vet inte han bakom dörren.
Häst och tränare inlåsta i dagstallet. Finns ingen väg ut. Det behövs rejäla verktyg för att få lös gallret från fönstrena i boxarna - det räcker inte med hammare, klinga, upphuggare, rast och söm som han råkade ha med sig - ute i bilen vill säga...
Frun slutar jobbet om ett par timmar, tänker amatören buttert. Eftersom han inte hade nåt att göra i väntan på att frun skulle eftersöka honom, ja då började han försöka pilla upp fönsterrutorna i de högt placerade boxfönstrena. Och lyckades faktiskt även sätta dit en pinne så det ovanhägda fönstret stod halvöppet. Men han var för kort för att kunna se ut.
Och där satt han ett bra tag innnan han så hörde röster ute på stallbacken. Först på avstånd och sedan lite närmare. Lät som kvinnor. Då vrålade han så det blev tyst där ute. Och vrålade igen.
Vrålade sitt namn och sa att han blivit inlåst. Så hördes rösterna åter och steg närmde sig. Jo, det var en travtränarfru som var ute och rastade hunden. Hon släppte ut honom så han äntligen kunde lasta hästen och åka hem. Flera timmar försenade.
Det lustiga är ju att det här måste vara ett fungerande sätt att hålla kvar amatörerna i sporten. Det har gått flera år och han har en ny häst nu och den han hade med sig den gången står nu med föl vid sidan...
Så ett tips kanske är att låsa in amatörerna så blir dom kvar! Den skyldige - travsällskapets anställde - fick böta med att bjuda den inlåsta på fika. Släpp aldrig hem dom efter en tävlingsdag! Å så gratis fika sen - billigare långtidsrekrytering får man söka efter!