När hästarna ersattes av maskiner försvann gråsparvarnas bästa vänner ur stadsbilden. Under en period har det gått ganska tungt för gråsparvarna eftersom hästar lyst med sin frånvaro. Nyskitna hästbollar med fickljummen halvsmält havre i, det var hälsokosten och livselexiret för gråsparvarna.

Sparvar får plocka smulor från de rikas bord och i äldre sägner och berättelser representerar ofta sparvarna småfolket, De är symbolen för den triumferande känslan som infinner sig då man tagit sig genom perioder av umbärande. Och det har ju faktiskt dagens gråsparvar lyckats med. Nu när antalet hästar ökar, ja då ökar också lämliga livsmiljöer för de små oansenliga liven.

Genom att tillhöra en stor grupp skyddar de sig mot fienden. Många uppfattar sparvarna som pest och dyngspridare i största allmänhet. Här hos oss har vi haft några enstaka individer. Nu har de haft ungar i sommar och det kvittras som aldrig förr. När man går in i utestallen får man ducka när snorsparvarna flyger ut.

Lite gnällig blir jag då de har haft genomgång av skithögarna. Massakretat dem till ett oskottbart tillstånd och plockat med sig varje litet otuggat havrekorn. De måste tycka att de hamnat i paradiset.

Även om de skiter både här och där så är det ändå trevligt att ha dem kvittrande. Katterna har ju lite halvskoj också... Men, jag erbjuder mer än gärna smulor från mitt bord till gråsparvarna som lyckats överleva och ta sig genom många generationer i hästfattiga miljöer. Grattis gråsparvar - ni tog er genom de besvärliga åren!