Kvällstrav på Solänget. Gubben och jag lastar Skogans Surprise alias Örjan redan på morron fastän det är kvällstrav. Vi ska svänga av till Vebomark och fika hos kusken Lotta. Vi amatörer åker på äventyr - det är inte en dag på jobbet ...
Solen lyser när vi åker hemifrån och ju längre söderut vi kommer desto svartare blir himlen. Hos Lotta har det regnat i flera dagar så där lär vallarna växa till sig. Hos oss är det kruttorrt i backen.
Efter 3 timmar lastas hästen av och får träffa sin gamla boxgranne Frode Viking. Det är så himla skönt att veta att man har en starthäst som både äter, dricker och är nyfiken på äventyr.
Den här starten blir första långresan utan övernattning men väl en avlastning på halva vägen för att få sänka huvudet mot backen och dricka och tugga som en häst. (Vikten av att tillåtas äta från marken får ej att underskattas. För att slippa transportsjuka och magbekymmer så måste hästen under färd få chansen att tugga och hålla huvudet lågt om den vill.)
Sedan på transporten igen. Det tar 3 timmar från Lotta till Solänget. Och det regnar och regnar men vi svamlar på där i bilen - Lotta, Leif, jag och gubben. Örjan står där bak och tuggar utan att röra en fot.
Mitt i en nedförsbacke strax efter ett backkrön lyser hela vägen av bromslampor. Leif som kör tvärnitar så gott det går med tanke på att vi har häst där bak. Jag tar tag i stolsryggen framför mig, blundar och förbereder mig på en smäll. Men vi stannar upp precis bakom en bil som i sin tur tvärnitat bakom ett annat hästsläp.
Vi står still mitt på E4an. Det är vajerräcke och vår sida har bara en körfil. Bakom oss kommer fler bilar i full fart.
- Ohhjälp, bara det inte smäller in nån finkan!?
- Lugn, vi har en buss kloss i rygg och den är stilla. det är lugnt.
Så kommer räddningsbilar, polisbilar och ambulanser. Det är helt stopp i trafiken. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag och Lotta tvingade till oss en pisspaus, annars kanske vi hade varit 1 minut tidigare på plats längre fram i kön av bilar...
Och jag tackar min lyckliga stjärna för att Örjan är cool där bak i finkan. Jag öppnar och låter honom kika ut i spöregnet. Vi väntar, det är stopp. Finkan framför har också en lugn häst för den verkar ta stoppet med ro. Och det blir ett långt stopp.
1 timme och 20 minuter senare släpps vi förbi själva olycksplatsen längst ner i en lång nedförsbacke. Då har jag hunnit ringa till Solängets inskrivning och meddela att vi ligger lite risigt till tidsmässigt. Men att vi är på väg.
Längst ner står en stor långtradare med släp på trekvarten. Punka på ett framhjul och det lär ha blivit tvärstopp när däcket krängde av fälgen och metallen mötte asfalten. Sedan är det en rad av kraschade bilar som inte hunnit få stopp utan dammat in i långtradaren och i varandra.
Puh, måtte folket ha klarat sig tänker jag när vi sakta lotsas förbi olycksplatsen.
Och tack till er som finns där uppe, ni som alltid håller en skyddande hand över mig och mina hästar.