Skulle iväg någon stans. Insåg att jag inte skulle hinne hem i tid och ge lunch åt Skogans Surprise. Hästen skulle starta så det kändes viktigt att följa magrutinerna.

- Ante, kan du svänga förbi här och ta in Örjan? (Skogans Surprise har alltid kallats för Örjan här hemma)

- Det går väl bra. Men hur såg Örjan ut? Ante är ingen hästmänniska.

- Det är han med vita fläckar på ena frambenet. Du kan inte missa han förklarar jag.

- Vad ska han äta? undrar Ante.

- Bry dig inte om det. Jag lämnar hans boxdörr öppen och fixar fram käk. Det enda du behöver göra är att ta in honom och stänga boxdörrn. Sedan är det klart. Har förberett en "går ej att misslyckas"-lösning.

- OK, då gör jag så, säger Ante som hjälp oss flera gånger tidigare med både det ena och det andra. Han är ju en tillgång i byn eftersom han är en elnisse och dessutom väldigt händig.

På eftermiddagen kommer jag hem. Går in och skiftar till stallkläder och går sedan ut i stallet. Blir lite förvirrad då jag ser en pigg och glad Storklas sticka ut skallen ur Örjans box...

Fattar först inte - tog Ante in båda två och satte ut Örjan när han hade ätit klart? Äh, va tusan?! Neej! Han måste ju ha tagit fel häst!

- Hur tusan kunde du ta in Storklas? Han har ju inget vitt på frambenen?!

- Men han hade ju en vit fläck i pannan.... kom inte ihåg vars du sa att fläcken skulle vara och den där var ju den enda som hade en fläck i pannan. Hehe..., Ante flinar.

- Inte undra på att Storklas såg lycklig ut. Han hade ju fått slafsa i sig örjans tävlingshästlunch - rena kalaset för honom.